Med de kallvalsade stålblad som var nya på 1840-talet blev kubbhusen möjliga, är Olle Hagmans teori. Man behöver kunna såga veden exakt för att bygga med kubb.
– Två av granarna jag använt växte precis där huset står nu, säger han och pekar på den lilla stugan i slänten, med väggar av ved och bruk.
Det vanligaste namnet för hus murade av ved är kubbhus. Från 1840-talet dyker kubbhusen upp både här och i Norge, och ungefär samtidigt i USA och Kanada. Olle Hagman, som är docent i sociologi med inriktning mot teknik och vetenskapsstudier, kopplar ihop kubbhusen med de bättre sågblad, som kom i bruk från 1840-talet, gjorda av kallvalsat stål. För kubbhusen krävs bra sågar, inte bara yxa, som räckte för timmerhusen.
– Det byggdes ganska många kubbhus från 1850 och fram till 1910-20-talet ungefär. Det finns ungefär 150 hus kvar i Sverige, omkring 800 i Norge.
En andra våg uppstod med ett antal ladugårdar byggda av kubb, främst i Värmland. Den andra vågen ebbade ut runt mitten av 1900-talet och under senare delen av 1900-talet finns det inga belägg för att vedhus byggts i Sverige. Intresset för tekniken återuppstod på 00-talet och Olle Hagman byggde sitt hus 2010-12.
– Det var en som sa att man kan bygga vad som helst av kubb, utom friggebodar, för att väggarna skulle bli för tjocka. Då måste jag ju prova.
I Olle Hagmans hus finns ingen uppvärmning, men rent teoretiskt skulle det gå att bo där, tror han.
Det är en liten stuga på sex kvadratmeter, med 17 cm tjocka väggar. Stugan vilar på fyra stadiga hörnstenar. Olle Hagman har haft den som skrivarlya och nu som förråd, men fanns det eldstad eller uppvärmning skulle man kunna bo där, säger han.
Stugan ligger högt på tomten, med utsikt över en av Björkvikstraktens många sjöar. Förutom fönstret släpper flaskbottnar inmurade i väggarna in ljus. Det lilla huset är inte putsat, utan all ved som utgör fasaderna syns.
På väggarna finns olika former, uthuggna ur ändarna på vedträna. Här en bil och årtalet 2010, i romerska siffror.
Här och där har Olle Hagman lekt med formerna: på ena fasaden finns vedklabbar formade som stjärnor, en fisk, en katt, ett hjärta, en kantarell.
– Man behöver bara hugga ut mönstret i änden.
Mellan vedklabbarna, vars längd styr väggarnas tjocklek, har Olle använt dels cementbruk blandad med pappersmassa, dels lerbruk. Idag ångrar han cementen, de lerputsade väggarna är möjliga att laga med mer lerbruk om det uppstår sprickor eller om vedträna rubbas ur sina lägen. Cementen är svår att reparera i efterhand.
– Leran konserverar dessutom veden. I cementbruket fick jag blanda sågspån, eftersom bruket måste ha viss rörlighet.
Olle Hagman byggde ett kubbhus.
Det finns framförallt två sätt att bygga med vedträn, förklarar Olle Hagman. Man kan bygga en stomme och sedan "mura" ved med lerbruk, eller också mura med bärande vedväggar, som möts som knuttimrat virke i hörnen.
– Bygger man med stomme har man tak medan man bygger och bygget är stadigare. Det är det jag skulle rekommendera. Och har man murat med ved och lera och det blir fel, räcker det att riva ned ett fack. Leran blöter man upp och återanvänder och veden används igen.
Leran Olle använt är också lokal, han grävde upp den nere vid sjön.
Kubbhuset är 6 kvm stort och väggarna är 17 cm tjocka. Det är vedtränas längd som avgör.
För den som funderar på att bygga något litet, en friggebod, en attefallare, rekommenderar Olle Hagman kubbhus.
– Absolut. Det är egentligen märkligt, man vänder ändträet utåt. Men det håller. Vätan tränger bara in en centimeter och leran ligger kvar. De gamla hus som stått i 150 år tycker jag är bevis nog.
Däremot tror han knappast att kubbtekniken fungerar om man vill ha huset på hjul: det blir helt enkelt för tungt.