Året var 1996, Dan Levin var i trettioårsåldern och hade under fem års tid levt som självförsörjande i ett torp mellan Järna och Nykvarn.
– Jag jobbade väldigt lite, odlade egna grönsaker, eldade med ved, hade ingen värme och inget rinnande vatten.
Under åren som Dan odlade och levde i skogen väcktes idén till att syssla med biodling, bland annat tack vare John Seymours bok om självförsörjning som tar upp bikupor. Så en dag hittade Dan en övergiven honungsslunga, bislöja och rökpust, grundläggande verktyg för att syssla med biodling. Nyfikenheten ledde Dan till en bortgången granne som tidigare hade varit biodlare och vars verktyg änkan nu ville bli av med.
– Han hade två bikupor som hade lämnats vind för våg när han dog. När jag öppnade locket och kände doften av vax och honung, då kände jag att jag var hemma. Det var som om ett minne kom tillbaka till mig fast jag aldrig hade upplevt det där tidigare.
Där började Dans långa väg i biodlaryrkets fotspår, en profession som han kunnat syssla med på heltid sedan 2002. Samtidigt som han efter nästan tjugo års tid nu "har fått kläm på ganska mycket", som han själv beskriver det, lär han sig hela tiden nya saker i sitt gebit.
– Men friheten att vara min egen, den längtan har jag haft sedan jag var barn. Jag älskar det här, det är ingen annan som talar om för mig vad jag ska göra.
Dan började sin yrkesbana med två bikupor, i dag har han drygt 380 stycken utspridda hos olika bönder och markägare runt om i länet.
– Man behöver inte äga marken, utan jag kontaktar eller blir kontaktad av folk som vill ha pollinering. De får lite honung och alla är nöjda.
Men vägen till att bli en rutinerad biodlare har varit smärtsam – bokstavligt talat. Bina i Dans två första kupor var fruktansvärt aggressiva och med bara den gamla dräkten som han hade hittat till hands, hittade de arga bina in sig i hål och stack honom många gånger.
– De första åren var jag rädd för bina och fick adrenalin när jag gick till dem. Det var en skräckblandad njutning. Jag fick tag i så elaka bin i början.
För att klara sig bra som biodlare ska man vara lugn, trygg och arbeta långsamt. Inga snabba rörelser, inte rycka och slita. Enligt Dan reagerar inte bin om man rör sig långsamt, men börjar man vifta kan de sticka en.
– Jag kunde sitta framför bikupan i timtal och bara njuta, helt fascinerad över hur de flög. Så kunde en bekant som ville se komma på besök och "pang!" så blev han stucken rätt i nyllet.
Ett annat sätt att få bukt på arga bin är att helt enkelt byta ut dem, detta genom att byta ut drottningen vars feromoner påverkar hela samhället. Dan menar att bina på kort tid hinner bli snällare snabbare än de elaka hinner dö ut, på fem veckor är alla arga bin borta.
– Det är som skillnaden mellan en snäll cocker spaniel och en kamphund. Den ena är tränad att gå till attack vid minsta tecken på fara, den andra viftar på svansen och vill bli klappad.
– Om en nybörjare köper bin av mig idag så får man de snällaste man kan få, man behöver till exempel inga handskar. Men råkar man ut för elaka bin ska man ha respekt för dem, man ska vara lite rädd och får inte slarva med dräkten eller så. Då sticks de i stora mängder.