Som kontaktperson och socionomstudent drömmer Taylan Isik om att kombinera kampsporträning med socialt arbete bland unga.
– Jag hade en strulig barndom och uppväxt. Jag har velat gottgöra vad jag gjort fel genom att jobba med barn och unga.
Taylan Isik, socionomstuderande och kontaktperson hos socialtjänsten, påminner om en snäll björn när han viker tvätt i villan utanför Björnlunda: Mjuka rörelser i en massiv kropp. För ett halvår sedan avslutade han sin karriär som kampsportare med en MMA-match i Solna.
– Jag förlorade. Det var en besvikelse där och då, men i dagsläget är jag supernöjd. Det var mitt livs prestation, jag tog mig igenom att träna och tävla professionellt i en extremsport som MMA.
Familjen kom som politiska flyktingar från Turkiet och barndomen blev rörig med många flyttar och en ständig kulturkrock trots försök att gå upp i det svenska.
Som barn var Taylan "udda, hyperaktiv, pratglad" säger han, hade svårt att passa in och hamnade i destruktiva kretsar.
Till slut insåg den då 20-årige västmanlänningen att han höll på att glida in i tyngre brottslighet, fast han egentligen inte ville.
– Jag blev erbjuden samhällstjänst, och valde att göra det på en kampsportslokal. Via den och självrannsakan kunde jag bryta mig loss från de kriminella influenserna.
På vardagsrumsbordet i villan vid sjön Ålsken ligger bronsmedaljerna från SM, och de fläckiga handlindorna han bar i landslaget. Taylan talar lyriskt om kampsportens inbyggda kodex: Att utmana – och besinna – sig själv i en stenhård verklighet.
Björnlundabon Taylan Isik tävlade i blandad kampsport på elitnivå och tog bland annat två SM-brons.
– Du ser aldrig en kampsportare gå runt och vara en "mangas", leka tuff på ortenspråk. Hävda sig gör man dagligen på träningsmattan, med likasinnade och likvärdiga individer.
Men tvätten och böckerna i rummen vittnar om skiftet i Taylans liv: Till rollen som pappa och bonusförälder till fem barn, och studierna till socionom – för att omsätta erfarenheterna från ungdomen och träningsringen till vägledning för unga.
– Vi ser att ungdomar hänger på stan, vi är ett litet samhälle och de för liv. Då måste man kunna fånga upp dem utan att stämpla dem och skapa revolt.
Med erfarenhet från sluten ungdomsvård, psykiatrin, som ungdomsvärd i tunnelbanan, med ensamkommande och som kontaktperson, förbereder sig nu Taylan för att i samhällets tjänst kombinera sitt sociala engagemang med kampsporten, kanske lika delar fältassistent och klubbtränare.
– Det är sådant här jag tror att jag kan skulle kunna bidra med på väldigt gynnsamt sätt.