Sportlovet verkade som en passande tid på året, och vårvintern 1999 ordnade hon och hennes kollegor en träff där barn och familjer fick promenera med ficklampor i mörkret och räkna reflexer.
– Det blev kaos, säger Patrik Enlund, som själv inte var särskilt gammal när det begav sig, men som fått historien återberättad av sin mamma Gunilla ett flertal gånger.
De hade räknat med 20, 30 deltagare, men det kom betydligt fler. Korven, den varma saften och chokladskatten tog slut.
– Redan då fanns någon form av sug efter det här. Det är spännande att gå i skogen, med eld och facklor, säger Patrik Enlund, som sedan flera år tillbaka har tagit över den drivande rollen efter sin mor.
Under åren som gått har antalet deltagare på häxkvällen bara ökat och ökat. För Friluftsfrämjandet och Patrik Enlunds del har det blivit ett sätt att sprida information om föreningen och dess aktiviteter. Liksom om friluftsliv i allmänhet.
– Vi är i skogen även när det inte är häxkväll, säger han.