Förra året drog Friluftsfrämjandets häxkväll i Björnlunda 205 personer. Föräldrar, barn, mormödrar och farfäder kom för att vandra genom mörkret i skogen i närheten av Skenda. Det var rekord för arrangemanget, men det finns inget som tyder på att det blir färre besökare den här gången.
– Det är många äldre som kommer med sina barnbarn. Det är roligt, säger Maria Bergenfalk, som är en av dem som är med och arrangerar häxkvällen.
Vi träffas i huset på Oxelvägen som bland arrangörerna kommit att kallas för häxkvällscentralen. Numera sker det mesta planerandet över internet. Här i huset samlas arrangörerna för att klä ut sig och förbereda kvällen. Maria Bergenfalk ska precis som de flesta tidigare år, vara fackelbärare och leda grupper av deltagare runt slingan i skogen. Vad Lovisa Enlund kommer att föreställa under kvällen är än så länge hemligt – häxkvällen har varje år ett tema som inte avslöjas förrän besökarna är på plats i skogen – men förra året var hon spådam.
För deltagarna börjar kvällen klockan sex, då brukar kön ringla sig långt ner i backen. För den som inte gillar att köa går det bra att komma lite senare – starten är öppen fram till klockan sju.
För de tiotalet ungdomar som är med och arrangerar började tankarna och förberedelserna redan för ett år sedan, strax efter det att förra årets häxkväll avslutats.
– I och med att det är samma gäng som är med varje år blir det mycket internhumor. När vi hade Robin Hood-tema kom Robin Hood-skämten ett halvår i förväg, säger Patrik Enlund, som är den som drar det största lasset för att häxkvällen ska bli av.
– Och ett halvår efter också, fyller hans syster Lovisa Enlund i.
För deltagarna gäller det att ta sig igenom en runda i skogen. Första uppgiften är att räkna reflexer (ta med ficklampa!), och när man väl kommit fram till skogsdungen bakom Skenda börjar äventyret. En fackelbärare visar vägen och för deltagarna gäller det att lösa gåtor och klara av uppgifter på fyra olika stationer. När uppgifterna är avklarade och skatten är hittad bjuds det på korv och saft som Ica Jarbells står för, på samma sätt som det gjorts de senaste 17 åren.
Maria Bergenfalk var inte ens född när den första häxkvällen hölls, men både hon och Lovisa Enlund minns hur de gick runt i skogen med sina pappor.
– Då stod en av mina bröder där och var mumie, inlindad i en massa tyg. Jag ville också vara med, men jag var för liten, säger Lovisa Enlund.
När hon väl blivit gammal nog hade hon inte så mycket val. Brorsan sa att det var lite kort om folk och det var bara att ta sig an uppgiften. Sedan dess har hon varit med och planerat, ställt i ordning, och mött barnen i skogen. Varken hon, Patrik Enlund eller Maria Bergenfalk har missat en enda häxkväll.
– Det går inte!
Om de tvingats ställa in på grund av dåligt väder? Nej, det finns ju inga dåliga väder, bara dåliga kläder, som det brukar heta inom Friluftsfrämjandet.