I Polen 1989, dagarna innan muren föll, söker sig en ung Dan Crona till bakgatorna. "Betraktaren får avgöra men detta är en av mina favoriter."
– Sedan höjdes näven men jag slog till först, slog till så satan.
Katten spinner och köksklockan slår hemma i stugan i Avla, men med orden drar en skugga över Dan Cronas annars öppna och pojkaktiga uppsyn. Han har nämnt misshandel i barndomen och jag har bett honom berätta.
Inte många vet att i en tvåvåningskåk alldeles vid Avlasjön norr om Björnlunda bor en av landets mest erfarna fotografer. Men 57-åriga Dan Crona har också prövats långt hårdare än de flesta av oss, och inte bara en eller två utan tre gånger.
Dan växer upp i 1970-talets Karlskrona. När han 14 år gammal för första gången försvarar sig mot sina plågoandar blir det räddningen: Han förföljs till ett hus, men där går en person emellan.
– Då på natten kom de efter mig, jag ligger där uppe lite blåslagen. Då hör jag bara: 'Tar du ett steg uppför den där trappen, då får du skylla dig själv'. Och det gjorde de ju inte.
Skuggan i köket är förbi. Den unge Dan kommer till en trygg miljö. Börjar jobba som mekaniker.
– Men jag kände hela tiden ett annat kall. Jag tyckte om klassisk musik och konst. Vad fanns där ute på livsbanan liksom?
Med färdigheter från ett extraknäck som bildassistent på lokaltidningen kommer Dan till sist in på den prestigefyllda fotolinjen i Gamleby.
– Då började jag leva. Jag var 23 år, så lång tid tog det för mig att börja leva.
Lyriskt beskriver Dan åren på folkhögskolan. Svartvitt – tekniken i de elva fotoböcker och 16 utställningar som kommit att följa. Färg, porträtt, landskap, nyhet, industri. Bildspel med 25 projektorer. Föreläsningar från genrens ikoniska namn.
Första studion, Mönsterås 1992. "Jag körde tidningar och skötte om fastigheter på kvällarna men arbetade i studion så mycket jag kunde."
Dan bildar familj och slår sig ned i Småland, där han länge fotograferar bröllop – "ungefär 800 brudpar" – och industrier som kärnkraftverket och Ikea – men också i några år gör reportagefoto åt stora tidskrifter.
– Det var helt underbart. Jag forskade på varje objekt och fick fram ovanliga ingångar.
I 40-årsåldern prövar livet honom igen: Dan förlamas nästan av en ryggåkomma, äktenskapet tar slut och han går i personlig konkurs. Men överlevnadsinstinkten och livsaptiten efter uppväxten blev en räddning, säger han.
– Man har haft en vilsen barndom men sedan har den gjort en till en driven och glad jävel.
Dan Crona har prövats hårt av livet flera gånger, senast med en hjärntumör som visade sig godartad. "Men det har också varit min tillgång i livet, att jag blivit positiv av allt det här."
Dan träffar Nicole och flyttar till Blackstatrakten. Med bas i Sörmland drar nu en ny fotografkarriär igång – att plåta skolklasser och idrottslag. I stor skala.
– Jag fotade 40 000 människor varje säsong, och körde 8 000–9 000 mil om året.
Återigen gillade Dan de långa arbetspassen som gav stabil inkomst, en hel del ledigt och möjlighet att fotografera konstnärligt på sidan av – helst med objektiv byggt i Sovjet 1958.
Det blir studenttid 2020. Dan undersöks av en optiker eftersom han börjat få svajig syn.
– Hon blir precis kritvit och darrig. "Jag har skickat en remiss till S:t Erik, de måste kolla upp dig."
För fotografiet på den framlidne vännen och konstnärsprofilen Roger Yates i Stjärnhov belönades Dan Crona med Sörmlands fotosalongs pris 2016.
På sjukhuset bekräftas farhågan – en tumör stor som en hockeypuck växer mitt i Dans hjärna.
– Jag höll på att dö på operationsbordet.
Cancern var godartad och krymper nu, men priset blev högt. Trots klar blick och snabba svar när vi träffas, kämpar Dan dagligen med hjärndimma, uppochnedvänd ämnesomsättning och sviktande ork.
Ett öga slocknade, det andra har 75 procent kvar. Det räcker för Dan. Under våren planerar han att ge ut sin tolfte fotobok – om Avla by.
– Det var som att Gud visade mig: Fortsätt att tro på det du gör så ska vi lösa detta.