Sture Larsson kommer ner från övervåningen i sitt hem med några tjocka pärmar fulla med dokument som rör Björnlunda hembygdsförening, ett engagemang som Sture haft sedan han gick med i styrelsen 1979. Han börjar bläddra i dem för att dubbelkolla hur länge han var ordförande där.
– Där står det, mellan år 1986 och år 2000. Så 14 år, säger han och kallar sig skämtsamt för "pärmoman".
Föga förvånande då att han är en av de som startade hembygdföreningens arkiv- och dokumentationskommitté och i dag är fortsatt engagerad i dess arbete. Arkivet rymmer protokoll, medlemsförteckningar, samt särskilda småarkiv. Stures gamla skollärare är en av de som har ett eget sådant arkiv och nyligen avslutade Sture själv en arkivering av 1 400 fotografier med en utförlig förteckning över alla som syns på varje bild.
– Det var SN i Gnesta som erbjöd hembygdsföreningarna i regionerna att få utrangerade bilder, säger han och visar nöjt upp två kartonger fulla med fotonegativ.
Sture är uppvuxen i trakten men bodde under flera år i Stockholm, Västerås och Nyköping innan han och familjen flyttade tillbaka till Björnlunda 1977. I grunden är han naturvetare och har arbetat som kemist och biolog. Han har bland annat skött miljöövervakningen för att se hur luften, marken och vattnet i Södermanland mår.
– Vatten är det mest fantastiska ämne man kan tänka sig. Du har snö här utanför, vatten i kaffet och vattenånga som du blåser ut, tre olika slags tillstånd samtidigt. Och is är lättare än flytande vatten, vilket är mycket unikt för ett kemiskt ämne.
Att gå med i hembygdsföreningen två år efter flytten till Björnlunda såg Sture som till hans andra stora intresse: kulturell historia.
– En hembygdsförening handhar och sprider kunskap om hembygden, man vill engagera och entusiasmera människor för bygden, förklarar han.
– Sedan var det även gemenskapen i föreningen som drog mig dit.
Hembygdsföreningen arrangerar bland annat valborgsmässor, nationaldags- och midsommarfiranden, samt hemvändarveckor. Föreningen har även satt upp flera bygdespel, det första av dem handlade om ett uppmärksammat mord av en dalkulla år 1856.
– Första gången vi satte upp bygdespelet fick jag spela skomakaren som mördade henne, andra gången hade jag avancerat till skarprättare, berättar Sture och ler.
– Andra gången vi satte upp bygdespelet kom dalkullans släktingar från Ytter-Malung ner hit för att se det. Det var en väldigt stor tillställning. De satte också upp en gravsten utanför kyrkan, eftersom dalkullan blev begravd i Björnlunda kyrkogård utan att någon gravsten sattes upp.
En av de största händelserna under Stures tid i hembygdsföreningen var när kungen och drottningen besökte hembygdsgården i september 1980. Efter välkomsttalet fick Sture visa upp soldattorpet och skaka hand med drottning Silvia.
– Jag tvättade inte högerhanden på flera dagar, säger Sture och skrattar.