Det är 3500 år kvar till Kristi födelse och vår tideräknings början. Havet har dragit sig tillbaka efter istiden och strandkanten går vid det område vi i dag kallar Påljungshage. Platsen är perfekt om man vill fiska eller jaga säl, och det gör också dåtidens Nyköpingsbor. De kommer hit så pass ofta att de till och med skapat ett litet läger på platsen.
– Människorna som jagade här hade en mer fast boplats längre inåt land där jorden passade bättre för att odla. Här vid Påljungshage hade de en tillfällig lägerplats som de återkom till år efter år när de var ute på jakt- och fiskeexpeditioner, berättar arkeologen Jonas Wikborg som var grävledare när Påljungshage grävdes ut hösten 2007.
När det nya köpcentrumet skulle byggas var det ingen som riktigt anade vad som gömde sig i jorden. Att det fanns en ensam grav i form av en stensättning på en höjd kände arkeologerna visserligen till, men när de började skala bort buskar och jord hittade de betydligt mer spännande saker än de väntat sig.
– När vi fick bort vegetationen hittade vi ett helt gravfält med totalt 60 stensättningar från bronsåldern, berättar Jonas Wikborg.
Fynden var överraskande på flera sätt. Gravarna visade sig nämligen vara äldre än arkelogerna först trodde; de äldsta stensättningarna i området är redan från 1100-talet f Kr. Och från den tiden har man inte hittat så många gravfält i Sverige.
– Det här är ett viktigt fynd eftersom det visar att man anlade större gravfält redan på yngre bronsåldern. För oss arkeologer är det något av en väckarklocka. Vi känner till många ensamma stensättningar från den här tiden, men kanske skulle det visa sig att de är delar av ett större gravfält om vi får möjlighet att verkligen undersöka platserna.
När dåtidens Nyköpingsbor dog kremerades de och en mindre del av de brända benen grävdes ner i jorden i en keramikkruka eller ett svepkärl av näver. Ovanpå lades en rund stenpackning. Var man gjorde av resten av de brända kropparna vet inte arkeologerna, inte heller hur själva begravningsritualen gick till. Men fynd i Påljungshage ger åtminstone vissa ledtrådar.
– Mitt på gravfältet hittade vi ett flera kvadratmeter stort lager med kokstenar som man förr använde när man lagade mat. Där fanns också keramikskärvor och ben från får, men inga människoben. Och keramiken var väldigt speciell, inte den sortens större förvaringskärl som man vanligen hittar utan skärvor av tunna små koppar eller bägare, berättar Jonas Wikborg.
Han och de andra arkeologerna tror att fynden är spår av någon slags rituell begravningsmåltid. Kanske åt man fårkött och drack något i samband med begravningen och krossade sedan dryckesbägarna man använt.
– Hade det handlat om vanlig matlagning borde vi ha funnit spår av hus bredvid.
Just bostadshus var något som arkeologerna inte hittade några spår av i Påljungshage. Ändå tror Jonas Wikborg att de bronsåldersmänniskor som använde gravfältet bör ha bott alldeles i närheten.
– Förmodligen kunde de se gravplatsen från bostäderna. Kanske låg gravfältet på gränsen till gårdsmarker, som en markör. Men gravarna är ju omgivna av åkermark och spåren av gamla boplatser kan ha plöjts sönder under årens gång. Eller så kanske de ligger under det som är motorväg i dag.
Men i jorden gömde sig mer än bronsålderslämningar. Under utgrävningen hittade arkeologerna spår av en stenåldersbosättning som visar att platsen användes som lägerplats för fiskare och jägare redan för 6000 år sedan. Här fanns stenredskap och slipstenar, men också några förkolnade sädeskorn som senare kunde dateras till ungefär 2000 f Kr.
Det är hisnande långt tillbaka i tiden. Och Jonas Wikborgs förhoppning är att den nya boken om utgrävningarna i Påljungshage ska göra fler Nyköpingsbor medvetna om traktens äldre historia.
– Varje ort och landsdel har sina fornlämningar, myter och sägner och just i Nyköping är mycket knutet till Nyköpingshus. Men det finns en spännande historia även innan staden växte fram. Det här är Nyköpings tidiga historia och vi hoppas att fler får upp ögonen för den.
Att erfarenheterna och kunskaperna efter utgrävningen skulle bli en bok bestämdes tidigt.
– Vi hr naturligtvis gjort en vanlig arkeologisk rapport också, men det är roligt att för en gångs skull få göra en mer populär skrift som berättar om utgrävningen utan konstiga facktermer så att alla kan läsa och förstå. I boken beskrivs boplatserna och gravlämningarna, men det finns också kapitel som mer allmänt berättar om stenåldern och bronsåldern i Sörmland och Mellansverige.
Länsstyrelsen i Sörmland har bekostat tryckningen av boken som kommer att delas ut gratis till intresserade Nyköpingsbor.
– När vi insåg vilka intressanta fynd som fanns i Påljungshage fick vi idén att göra en publik bok. Intresset bland Nyköpingsborna var stort under själva grävningen och det här är ett sätt att göra fynden kända bland vanligt folk, säger Agneta Scharp som är arkeolog på länsstyrelsen.
Egentligen skulle boken ha blivit klar för flera år sedan, men andra projekt kom emellan. Nu ska den i stället presenteras rejält och den 12 mars kommer Jonas Wikborg och hans kollega Åsa Larsson till Culturum och berättar om arbetet i Påljungshage.
Några fler utgrävningar lär det inte bli i området, även om Jonas Wikborg gärna hade hittat den boplats som förmodligen hör ihop med gravfältet.
Om du fick en tidsmaskin och kunde resa tillbaka till det förflutna. Vid vilken tidpunkt skulle du då besöka Pålljungshage?
– Jag skulle vilja vara med på bronsåldern, i samband med en begravning. Helst av allt skulle jag sitta bakom en buske med en kamera och filma hela ceremonin för att se hur den gick till.