Disig septembermorgon i Gnesta. På Åsa Anderberg Strollos kontor är kaffet rykande varmt. Kontoret ligger i Art Lab Gnestas lokaler – en gång ett fullskaligt bryggeri, nu ett kulturhus som sjuder av liv.
Åsa skriver ungdomsböcker. Fem stycken har det blivit sedan 2007. Åsa flyttade till Gnesta för bara några år sedan, och hon säger att det varit bra för kreativiteten.
– Här är jag produktiv på ett sätt som jag aldrig var i stan.
Lisa Bjärbo, Stina Kjellgren och Maria Farm befinner sig också på Åsas kontor den här morgonen. De skriver för barn och unga, de också. Och hur osannolikt det än kan verka så är de också ganska nyinflyttade i det lilla samhället vid Frösjön.
Här sitter de och dricker kaffe. Bollar fram och tillbaka kring sina kreativa processer.
– Man utsätts för sig själv på ett annat sätt här än i en större stad. Jag tror att det kan vara extremt bra just när man ska skriva, säger Maria.
– Egentligen är det ju en klyscha, det här med att flytta till landet för att skapa, säger Åsa.
– Uppenbarligen sann, skrattar Lisa.
De fann varandra på olika sätt. Åsa och Stina är vänner sedan gammalt, Stina och Maria träffades på en förlagsfest. Ja, och så vidare.
Nu, hösten 2015, är de allesammans aktuella med nya böcker. Maria jobbar fortfarande med sin, de andra står redan uppradade i en särskild hylla i Gnesta bokhandels fönster.
För Lisa Bjärbo, som är den med flest böcker bakom sig, handlar det delvis om att bryta ny mark. Romanen "Djupa ro" är hennes första för unga vuxna. Den kretsar kring nittonåriga Jonathan, som hittas död vid en sjö i Småland, och om vännerna som återvänder till barndomsorten för att gå på hans begravning.
– Idén har jag lånat från min sambo. När han var yngre skrev han en massa rollspel, och en gång berättade han om den här historien. Sedan kunde jag inte sluta tänka på den. Jag gjorde den till min, befolkade ramen.
Lisa kommer själv från den där lilla småländska orten. Historien är inte självupplevd, säger hon, men ligger ändå nära henne. På sistone har hon tänkt mycket på sin uppväxt.
– Att flytta till en ny plats gör ju att man reflekterar över sina tidigare platser, kommenterar Maria Farm.
Maria är psykolog. Det märks på sina sätt. Tidigare är det just psykologi hon skrivit om, men nu är det en vanlig barnbok som är på gång.
– Det är otroligt mycket svårare att skriva för barn än att skriva för vuxna. Barn tolererar inget tjafs, det måste vara precis rätt, säger hon.
Alla i gänget instämmer.
– Det är ungefär som att prata bebisspråk med barn, det funkar inte. Man måste vara den vuxna man är, säger Stina Kjellgren.
Stinas nya bok, "Lägga sej, hå och hej", är hennes andra. "Hej och hå, kläder på" hette den första. Båda är de en lek med traditionell uppfostringslitteratur – perspektivet är anarkistiskt, så långt från huvudklapp som tänkas kan.
– Jag tycker inte att det är viktigt att man förstår varje ord som barn. Inte som vuxen heller för den delen.
För Åsa Anderberg Strollos del är det "Svart sommar" som är den nya boken på hyllorna. En feelgod-skräckis, kallar hon den. Huvudperson är Annie, som tillsammans med sin familj tillbringar en hel, regnig sommar i ett gammalt torp skogen.
– Jag tror att många kan känna igen sig i den känslan. Hela familjen håller ju på att mögla ihop i det där torpet, säger Åsa med ett skratt.
Sammantaget är det fyra ganska olika författare som slagit ned sina bopålar i Gnesta. Men det som förenar är mer än det som skiljer dem åt. Och det är uppenbart att de har ett stort utbyte av varandra.
– Det är ju ett ganska ensamt jobb att sitta hemma på sin kammare och hålla på med en bok i ett år. Min sambo förstår inte varför jag vill prata om påhittade personer i flera dagar, men med er går det, säger Lisa.
Alla i gänget är ganska nyinflyttade i Gnesta.