Hur kommer det sig att du engagerat dig i Kvarsebos historia?
– Sen barnsben har jag bott i Kvarsebo på somrarna och jag har alltid haft hjärtat i de där trakterna. Från min egen barndom på sent 1940-tal minns jag småbruken och jag var själv med och hässjade hö och fiskade strömming. Dessutom har jag alltid varit väldigt intresserad av historia.
Hur skulle du beskriva Kvarsebo i dag?
Det är en liten skogssocken med 450 invånare, precis söder om länsgränsen mellan Sörmland och Östergötland. Det här är verkligen gränstrakter och i gamla kartböcker och uppslagsböcker står det att Kvarsebo "tillhör Östergötlands län men ligger i landskapet Sörmland".
Hur har området utvecklats genom åren?
– Kvarsebo har en väldigt lång historia och det finns bosättningar i närheten som tros vara drygt 10 000 år gamla. Men för 4000 år sedan försvann alla människor, kanske i samband med att stenåldersmänniskorna gick över från jakt och fiske till jordbruk. På 1300-talet befolkades Kvarsebo igen när Vikbolandsbönder tog sig över Bråviken för att komma åt vattenkraft. De senaste 100 åren har trakten förändrats radikalt. Runt år 1900 fanns det över 100 gårdar med mjölkdjur, massor av yrkesfiskare och en hel del små sågar och tegelbruk. I dag finns det två mjölkgårdar kvar och de som flyttar hit är framförallt unga familjer som trivs i trakten men jobbar på annat håll.
Hur länge har du jobbat med boken?
– Skrivarbetet tog ungefär ett år, men materialet har vi tagit fram i studiecirklar i hembygdsföreningen under 15 års tid. Av 450 Kvarsebobor är 200 medlemmar i hembygdsföreningen, så det finns ett starkt intresse för bygdens historia.
Är det något speciellt som publiken får höra i morgon?
– När jag arbetade med boken fick jag tips om en Piteåbo vars farmors farmor rånmördades i Kvarsebo på 1860-talet. Det var en Nyköpingsbo som mördade kvinnan för att komma över lite mat och 17 riksdaler. Det kommer jag att berätta lite mer om på tisdag. Sen ska jag också visa ett spännande fotografi på några flickor som togs vid barnkolonin Sjöberga 1946. Enligt texten på baksidan av fotot är flickorna tyska judinnor. Jag kollade med Riksarkivet och det visade sig att Utlänningskommissionen använde Sjöberga som en internatskola för judiska flickor från Tjeckoslovakien och Ungern efter kriget.