Det är dags att följa med på en resa bakåt i tiden. Året är 1967 och framför scenen på fritidsgården i Oxelösund står den nyblivne tonåringen Hasse Appelkvist och njuter av musiken. Den här helgen precis som alla andra helger.
– Jag stod där och dreglade och drömde om att själv få stå på den där scenen någon gång, berättar Hasse med ett skratt.
48 år senare kan han konstatera att drömmen gick i uppfyllelse. Exakt 19 gånger enligt statistiken i precis nyutkomna boken "Vi har ingenting att göra" som berättar om de intensiva musikåren på fritidsgården Briggen i Oxelösund. En bok som Hasse Appelkvist själv varit med och skrivit.
– Folk kommer ofta fram på stan och vill prata om "gårn" och allt som hände där. Fritidsgården var en viktig del av tonårstiden för många som bodde i Oxelösund och Nyköping så det känns kul att vi har kunnat göra den här dokumentationen. Dessutom är det en bra guide till det lokala musikliv som fanns då.
Men idén att skriva en bok om "gårn" kom inte från Hasse utan från kompisen och Briggenkollegan Charlie Andersson. Han var bara 16 år när han började jobba som discjockey på fritidsgården och ett par år senare anställdes han som fritidsledare med särskilt ansvar för just musiken.
Och konserterna var många. Rekordåret 1966 ordnade Briggen ett 40-tal spelningar med bland andra Tages och Ola and the Jungles.
– Det här var en bra tid för den levande musiken och det kom alltid mycket folk på konserterna. I branschen hette det att den som fick bra respons på sin spelning i Oxelösund hade en bra show, berättar Charlie Andersson.
Bevarade artistkontrakt avslöjar att kända namn som Jerry Williams, John Holm, Pugh Rogefeldt, Tomas Ledin och Ulf Lundell besökte fritidsgården under 60- och 70-talen. Det är också via just kontrakt, fotografier, tidningsklipp och gästböcker som Hasse Appelkvist och bibliotekarien Jonas Stål kunnat kartlägga musiklivet på Briggen fyra decennier senare.
– Det har varit ett rejält deckararbeta. Via kontrakten har vi fått fram bandnamnen och städerna där banden hörde hemma och i bästa fall har vi på det sättet kunna leta upp någon bandmedlem som berättat mer och kanske till och med minns spelningen i Oxelösund, säger Hasse.
För när han och Jonas – med bistånd av Charlie – började arbeta på boken för drygt två år sedan var de snart tvungna att ta ett beslut – skulle de försöka jaga rätt på varje band för en intervju eller bara nöja sig med de fakta de kunde hitta i arkiven?
– Jag frågade Hasse hur vi skulle göra och han tyckte att vi skulle försöka få tag i banden. Jag minns att jag sa att "då har vi ett jäkla jobb framför oss", säger Jonas.
Drygt två år senare håller han nu i ett exemplar av den tjocka och alldeles nytryckta boken – och i kväll blir det releasefest på Koordinaten.
– Man kan läsa boken från pärm till pärm eller använda den som uppslagsbok. Men jag hoppas att den också kan fungera som inspiration för dagens fritidsgårdar. Förr var ju verksamheten på fritidsgårdar något helt annat och mycket större, säger Jonas.
Bokens titel "Vi har ingenting att göra" är hämtad från en artikel i SN 1964. Konsums fik hade precis lagt ner och de unga Oxelösundsbor som intervjuades i SN klagade på att stan numera var död efter åtta på kvällen. De drömde om en grillbar med tv eller en egen fritidsgård – och året efter blev åtminstone den ena drömmen verklighet.
Våren 1965 ordnades den första spelningen i de lokaler som några månader senare skulle invigas offentligt. På scen stod det lokala bandet Lars-Connys. Därefter följde femton år av intensiv musikhistoria.
– Vi hade inget stöd från kommunen, men det var alltid mycket folk på spelningarna. Som när Jerry Williams var här 1977. Vi betalade 3 500 kronor i gage och det kom 400 personer som betalade tio spänn var i entré. Då fick vi 500 spänn över som vi kunde lägga på ett mindre lokalt band helgen därpå. Och sådär höll vi på, minns Charlie.
Kan ni ha missat några spelningar när ni skrivit boken?
– Det är några grupper från mitten av 60-talet som vi inte har riktig koll på, men det är bara en handfull. Resten tror jag att vi hittat, säger Hasse.
Vilka spelningar minns ni själva bäst från de här åren?
– John Holms spelning på fritidsgården i februari 1975 är det bästa jag sett på en svensk scen. Han har en sån känsla och så fantastiska musiker. Dessutom hade han otroligt duktiga musiker med sig, säger Charlie.
Hasse nickar. Även han är ett stort fan av John Holm, men måste han välja en annan konsert blir det spelningen med de skotska hårdrockarna Dream Police 1970.
– Det här var precis när hårdrocken slagit igenom och det fanns ingenting liknande i Sverige. Det var något helt nytt och en otrolig känsla. Dessutom hade de en så fantastisk gitarrist. Det är en spelning som andra musiknördar fortfarande pratar om när vi ses.
I januari 1977 står Ulf Lundell på fritidsgårdens scen. Artistkontraktet avslöjar att Lundell – som nyligen gett ut sin andra skiva "Törst" – fick 3000 kronor i gage. Två år senare får Kung Sune en dryg tusenlapp till. Därefter drar gagerna i Musiksverige iväg rejält och Briggen kan inte längre hänga med i konkurrensen.
– Dessutom slog diskoteken igenom och det blev billigare för arrangörerna att bara anställa en discjockey istället för att betala för ett helt band, säger Hasse.
Alltså tar boken "Vi har ingenting att göra" slut 1979. Jonas Stål konstaterar, lite sorgset, att det betyder att punken inte fått plats i boken.
– Nej, punken kom nog hit på riktigt först i början av 80-talet. Det får vi ta i nästa bok, säger Charlie.
De andra skrattar. Aningen ansträngt.
0155-767 55