Boken har fått namnet "Janusansiktet". Titeln, hämtad ur den romerska mytologin, kommer sig av att Harald Edelstam enligt sin son var mer mångfasetterad än vad folk är mest.
– Han var en dubbelnatur, det tyckte alla som stod honom nära. Det hände att han var varm och öppen i ena stunden, sluten i nästa. Och han kunde på många sätt vara väldigt respektlös, säger Erik Edelstam.
Det är boken på sätt och vis också. Biografier slutar onödigt ofta som hjältesagor, fastslår Erik Edelstam, och själv har han undvikit fällan.
"Janusansiktet" skildrar förvisso en man som med stort mod räddar Allende-anhängare undan Pinochet, och som 30 år tidigare smugglar judar och motståndskämpar ur ett ockuperat Norge.
Men fram tonar också bilden av en ambassadör som skys av sina egna chefer, en far som knappt syns till och en äkta man som ständigt är otrogen.
Det är fascinerande fritt och osentimentalt. Hur känns det att göra en sådan här djupdykning, egentligen? Erik Edelstam slår ut med händerna.
– Alla är ju döda sedan länge! Ingen bryr sig! Känslan är rätt abstrakt, faktiskt.
Det var 1989, när Harald Edelstam låg för döden, som tankarna på en biografi dök upp. Några år senare startade Erik Edelstam upp projektet. Faderns liv hade alltid fascinerat honom, berättar han, och källorna var för rika för att inte ösa ur.
– De personliga breven hade han i och för sig bränt, men det fanns ändå väldigt mycket kvar. Och så hade jag ju mina egna minnen, mammas dagböcker och arkiven. Jag vet inte hur många timmar jag tillbringat på riksarkivet och Utrikesdepartementets arkiv. Det är det roligaste som finns att sitta i arkiv!
Erik Edelstam själv är akademiker, copywriter och konstnär. Ett par decennier i Paris och på franska rivieran har till slut lett hit, till en gammal gård i tystnaden norr om Stjärnhov. Och att det blev just Sörmland har sina skäl.
En del av barndomen tillbringades på Lindö utanför Nyköping, gården som under många år ägdes av Hans von Rosen.
Det var Erik Edelstams morfar.
– Min teori är för övrigt att Gestapo visste om den här kopplingen, att mamma var född von Rosen, och att det var på det viset som de klarade sig trots det pappa höll på med under kriget. Hermann Göring hade ju lärt känna familjen von Rosen på 20-talet och såg dem i princip som sin egen familj.
"Janusansiktet" är full med historier i den stilen. Det är en biografi som liksom Harald Edelstams liv utspelar sig på platser som Österrike, Turkiet, Indonesien och Guatemala – något som för Erik Edelstams del inneburit en hel del resande i jakten på svar.
– Jag har haft det här som ett hobbyprojekt i 20 års tid. Nu är det så roligt att det är klart, att boken äntligen är tryckt. Men författare är inget jag tänker kalla mig. Jag ser mig som en berättare, en raconteur.