– Vi har minimumbemanning och tror inte att de kan skära ner mer, säger metallombudsmannen Sami Nyman.
Han har tappat räkningen på hur många gånger de strejkat för att få till en ändring.
– Kanske tio, femton gånger förra året, säger kollegan Mika Vuoti, och fortsätter.
– Vi har känt oss tvungna. Tvåhundra arbetare gick i pension förra året men har inte ersatts. Vi har mycket övertid och inhyrd personal.
Tror ni att det blir interna stridigheter om jobben?
– Nej, vi måste se till att samarbeta. Vi vill veta vad som händer i Sverige och de är säkert intresserade av att veta vad som händer här. Jag ser fram emot att träffa vår stålbröder, "our brothers in steel", säger Sami Nyman.
De tjänster som försvinner lär framförallt vara skribordsjobb, tror metallarna. Trots det är inställningen till affären generellt mer positiv bland tjänstemännen.
– Jag vill träffa mina svenska kollegor och se vad de tycker. Men det är klart, har vi 60 försäljare var på ett område i dag kanske det inte behövs 120 när vi blir ett företag, säger Pasi Heikkinen, lokalordförande för tjänstemannafacket PRO.