Lagom till torsdagens solnedgång gick Zara Larsson upp på Bråvallas Luna-scen. I en chockrosa, glittrig trikå och välfriserade, blonda lockar förtrollade hon Bråvallapubliken på nolltid. Tjejer i tonåren sprang sjungandes mot publikhavet och killar i trasiga jeans och coola hattar dansade i grupp.
På andra sidan festivalområdet uppträdde Band of horses för en mindre och betydligt äldre publik. Mellan de två scenerna hade Rammstein-fansen redan samlats inför kvällens explosiva konsert. Jag befann mig i utkanten av Zara Larssons publikhav där jag fotade och filmade glada människor.
När Zara Larsson frågade om publiken sov på campingen hördes ett rungande "JA" och Zara sa något i stil med "bra, annars är det inte på riktigt". Och hon har rätt, det är inte festival på riktigt om du inte har sovit i ett illaluktande tält och har lite kiss på vaden efter många kisspauser i gräset.
Det är inte festival på riktigt om du inte började dagen med att knäcka en öl eller cider och diskuterar dagsfylla med polarna. Det är heller inte festival om du inte får höra att någon älskar dig, tar dig på rumpan och andas tungt i din nacke. Det är inte längre på riktigt om du inte känner dig otrygg – för ett nej är inte alltid ett nej.
"Fyfan för dig som helt skamlöst våldtar en tjej i publikhavet. Du förtjänar att brinna i helvetet". "Fy fan för er killar som får tjejer att känna sig osäkra när de går på festival. Jag hatar killar. Hatar hatar hatar", skriver Zara Larsson i flera tweets på Twitter.
Vi kan diskutera fylla, åldersgränser, ölpris och polisnärvaro. Men det spelar ingen roll. Vi måste diskutera respekt, moral och värderingar. Att vara på festival är som att ge sig in i en enorm "mosh pit" och när du väl tar dig ut är du nedtrampad, smutsig och svag. Det är brutalt, och trots den låga medelåldern är Bråvalla inget undantag.
Här, på Norrköpings gamla flygraka där allt är platt och smutsigt, visar besökarna tydligt att det gäller att vara så hård som möjligt för att överleva – på riktigt. Killar OCH tjejer smyckar tältens vita plastdukar med könsord och svordomar. Det är något nytt för mig och får mig att känna att något har hänt med stämningen. Det är inte nytt att rita snoppar och skriva kuk, men att göra det för att utmärka "sitt läger" gjorde mig förvånad. Jag vill inte mästra, en av mina favoritsvordomar är "kuk" och jag säger det för mycket, men jag förstår inte när det blev "kul" att rita snoppar på överarmar, tält, gräs – överallt.
Det måste kunna vara festival på riktigt utan det fula. Det kan vara spartanskt och smutsigt, men det fula måste bort. Det kan inte vara på riktigt att en tjej våldtas i ett hav av lyckliga människor.