Kay cyklar i Vilstaskogen i snitt varannan dag. Han stiger upp i ottan (klockan fyra) och ger sig ut i mörkret med en lampa på MTB-cykeln som motsvarar ett halvljus på en bil. Innan har han försett sig med två koppar kaffe och med sig i flaska har han flytande kolhydrater.
Standardrutten är en mil till skogen från hemmet i Ekeby, sedan ett race på stigar ungefär 4-5 mil innan han landar hemma igen vid åttatiden.
– Jag är garanterat ensam i skogarna vid den tiden. Det är också perfekt att träna på morgnarna eftersom jag är morgonpigg.
Kay kör kors och tvärs på stigarna och när han kollar sin gps efteråt brukar rutten se ut som ett spindelnät från Skogstorp fram till Mälarsjukhuset.
Morgonträningen är kopplad till att Kay har svårt att sova om han tränar sent.
– Jag är så uppe i varv efter att ha tränat. Då är det bättre att förlägga passet på morgonen när jag ändå har så mycket energi i kroppen.
Kay började cykla i slutet av april i år och då var hans kondition nästan i botten.
– Efter fem kilometer trodde jag att jag skulle dö. Men jag är typen som går in för saker till hundra procent. Cykling är för mig i dag inte motion utan en sport.
Kay säger att han är en ensamvarg så det passar honom perfekt att vara solo i skogen i det kolsvarta mörkret. När det börjar ljusna vid sjutiden kör han de tekniskt avancerade bitarna.
– Då ser jag bättre och slipper skuggorna.
Kay tror att han lider av någon slags bokstavskombination för han går verkligen in för saker när han hittar ett intresse. Han har svårt att göra saker måttligt. Likadant var det när han spelade gitarr för länge sedan och samma sak med styrketräningen som följde. Men han tycker att han har användning för sin rastlöshet i sin träning, att han vänt det till något positivt.
Det var slumpen som gjorde att Kay hittade cyklingen.
– Jag behövde göra något fysiskt på lunchen och tog min citybike till Vilsta för att köra milspåret.
Sedan var han fast.
– Folk frågar var jag hittar motivationen för att kliva upp på morgonen så tidigt, men det handlar inte om motivation. Det handlar om att jag älskar att cykla!
Gymmet har fått vila på senare tid men Kay säger att hans mål är att kombinera styrka med kondition under vinterhalvåret.
– Det jag älskar med cykling är att du får vara utomhus, du får se mycket mer. På gymmen är det bara betongväggar omkring dig.
När han styrketränade var han noga med maten, på gränsen till nitisk.
– Nu kan jag äta en pizza utan problem. Allt bara rinner av mig. Jag gör av med 2 000-3 000 kalorier varje träningsdag.
Kay har gått ner 17 kilo sedan han började cykla trots att det inte varit syftet med det hela. Målet är nu att gå ner till 89 från dagens 102 kilo för att bli ännu snabbare.
– Jag släpar runt på 30-40 kilo mer än de som är snabbast i spåren.
Kay köpte en cykel för tiotusen i våras men redan nu byter han upp sig till en lättare typ med kolfiberram som kostar fyra-fem gånger mer.
Ditt mål med träningen?
– Nästa års motionstävlingar hägrar: sju, åtta stycken som ligger hyfsat nära geografiskt. Jag vill också bli bättre så jag ser hela tiden till att öka ansträngningen.
Intervallpassen uppför pulkabacken i Vilsta blir därför fler och sträckorna i skogen längre.
Kay gillar att parera mellan rötter och stenar och han har lärt sig att det gäller att köra så fort det går över hinder – annars fastnar han.
– Kör jag med fullt ös in i stöket går det alltid bättre. Det roliga med den här sporten är också att du måste lösa problem blixtsnabbt, det gäller att hitta den optimala vägen överallt.
– Jag är väldigt teknisk av mig men jag är sämre på flacka grusvägar. Så jag försöker få upp farten på grus.