"I dag är det enkelt att handla mat, i början tog det en himla tid i affären, när jag behövde titta på innehållsförteckningar och räkna på vad jag kunde köpa", säger matintresserade Andreas Schöldin.
Förra sommaren vägde Andreas Schöldin 152 kilo. Men hans melodi sedan unga år; att träna på gym och vara fast förvissad om att dieter av olika slag inte funkar, höll han fast vid. Trots att resultatet av ett läkarbesök gett varningssignaler i form av högt blodtryck, för mycket fett i levern, ryggproblem och ett krånglande knä.
– Det var väl egentligen inte det att jag åt för mycket snabbmat, jag har alltid varit en matnörd och älskar att laga mat. Men fel mat, med mycket grädde och smör, blev det ju. Och jag orkade inte riktigt bry mig om läkarnas varningar.
Dessutom, konstaterar Andreas, har han ärvt den gen som gör att delar av familjen får kämpa mot övervikt. Vissa människor har det helt enkelt lite tuffare från start.
Men nu står han här, har sedan länge passerat sin målvikt på 95 kilo och har bestämt sig för att hålla i till 80. Vilket han hoppas nå till jul. Och aldrig att han sen släpper greppet om sin hälsa igen. Alla värden är finemang och kroppen mår bra.
Det som sporrade var en utmaning, utslängd av goda kollegor på Odlarens förskola i september i fjol.
– De tyckte jag skulle hänga med och prova Viktväktarna en månad. Vi gick en tvåveckors provperiod och redan efter en vecka förlängde jag mitt medlemskap med ett halvår. De andra hoppade sen av, medan jag körde på.
– Jag har som sagt aldrig trott på dieter. LCHF till exempel älskar jag pasta alldeles för mycket för att vilja testa. Men Viktväktarna var lätt. Du ändrar bara maten, räknar poäng och kan fortsätta äta vad du vill egentligen, men inte alltid och i kontrollerad mängd. Det är förstås individuellt, men mig passar Viktväktarna bra. Jag har kört på egen hand, med företagets app, och med stöd och pepp från andra medlemmar.
Många har i sin tur peppats av Andreas enorma viktresa. Att få höra att man inspirerar och är en förebild ger förstås energi i sig.
"Man måste inte träna för att gå ner i vikt", konstaterar Andreas Schöldin. "Gå ut och gå bara, det kommer man långt med. Och att man ser över och lägger om sina dåliga matvanor."
Under året har han snittat på ett kilo ner i veckan. I takt med att energin steg i kroppen kunde han börja konditionsträna och springa, vilket i sin tur gav fina resultat.
– Det är lite svårt att liksom se själv vad som sker med kroppen. Men så börjar man höra på vänner och bekanta man inte träffar varje dag att det händer grejer. Och sen ser man ju förstås på kläderna.
Andreas berättar målande om t-shirts som började fladdra kring kroppen som stora nattlinnen och mjukisbyxor han snubblade på.
– Jag handlade mina kläder på Dressman XL i Västerås eller på nätet. Förra våren köpte jag en ny vårjacka i storlek 6XL. Den kan jag tälta i nu. Förr levde jag i just t-shirts och mjukisbrallor, och på jobbet kan jag ha det fortfarande. Men privat har det blivit kul med kläder, säger han och klappar på de tajta svarta jeans han har på sig.
Andreas Schöldin har börjat dejta. "Det känns lättare nu, när man känner sig snyggare, smalare och kan ha snygga kläder", säger han och har inga problem med att sätta sig i händelsernas centrum på torget.
Självklart kommer kilona lätt att smyga sig på igen den dag han kommit ner till 80 kilo och släpper lite på den strikta matkollen.
– Då krävs disciplin. Och jag har ändå drivet i mig nu, har fått hälsosamma vanor och jag vet vad jag ska göra om kläderna börjar sitta för tajt. Då får man räkna lite noggrannare på vad man stoppar i sig igen. Du vet, min carbonara förr innehöll lika många poäng som jag äter i veckan nu.
Att må bättre med sig själv får till följd att det också är lättare att må bra tillsammans med andra. Andreas har börjat dejta.
– Jag har väl egentligen aldrig haft dåligt självförtroende, men det känns ju lättare med tjejer när man känner sig snyggare.