Kalenderns guldkorn som bärs ofta och gärna – ingenting toppar innehållet i lucka 24.
Syskonen Cederblad är väl medvetna om att tiden då det skulle hållas replängs avstånd – och mer därtill när det gällde farmor – är förbi.
– Förra året fick vi inte träffa farmor för det var corona. Hon kunde bli sjuk, säger Carl.
– Det var tråkigt. Farmor är snäll, jag gillar att spela spel och teckna med henne. Hon är bra på det. Och på att läsa, säger Filippa som tillsammans med sin bror fick lite hjälp av mamma Helen och pappa Johan att ordna fjolårets överraskning.
I "Farmors egen adventskalender" fanns 24 omsorgsfullt inslagna paket. Ryggkliaren och en elegant ljuständare är exempel på gåvor som använts flitigt. Men ingenting värmde ett farmorshjärta mer än armbandet som bärs för dagen.
– Det låg i julaftonens paket, säger Lillemor Cederblad och visar att pärlorna bildar ordet farmor på ena sidan och namnet Torsten, maken som inte längre finns i livet, på den andra.
Carl leker tittut i en fåtölj men lystrar lite extra när farfar kommer på tal.
– Farfar var i vita huset, säger han och framkallar skratt när han beskriver paret Cederblads förra hem.
Leka tittut och drömma om racerbilar – Carl Cederblad pratar hellre om julklappar än att han förra året inte fick träffa farmor.
Pärplattor, pepparkaksbak och Pippi Långstrump är kul. Det tycker Filippa Cederblad som gläds åt att umgås med farmor igen. "Hon är bra på att läsa."
Numera bor Lillemor vid Tunafors Fabriker där hon är i färd med att styra upp ett glöggparty med yngsta grannen.
– Han är väl 30. Slår man ihop våra åldrar blir medelåldern behaglig!
Medan barnbarnen ägnat förmiddagen åt att julpynta har trippelvaccinerade Lillemor haft nypremiär för sin högläsning på ett av stadens äldreboenden. Hon har landat i att traditionella handskakningar och kramar oftast får stå tillbaka i gränslandet vi nu befinner oss i.
– Om jag lägger handen på mitt hjärta och kompisen gör detsamma är det en fullgod ersättning som överför vänskap, hjärtlighet och kärlek. Att sticka fram armbågen vägrar jag, det är ju rena dolkstöten.
Förra året var det isolering som gällde i juletid för Lillemor Cederblad. "Nu är jag ute i svängen igen", säger hon och berättar om besök på Biostaden i Eskilstuna, engagemanget i Odd Fellows kvinnliga gren Rebeckorna och givetvis umgänget med familjen.
När det gäller familjen är kramar givetvis välkomna. Den första i coronatider utdelades i somras då sonen Henriks sexåring Clara berättade att hon och mormor hade kramats med bortvända ansikten.
– Hon undrade om jag också ville ha en sådan kram. Gissa om jag ville! Det blev en försiktig tjuvstart på kramkalaset som följde.
När det gäller Carl och Filippa är kontakten av vardaglig karaktär.
– Gemenskapen betyder allt, att få ta del av deras tankar och funderingar utan barriärer är så värdefullt. Jag försöker vara en farmor som lyssnar och uppmuntrar utan att ge saker tillbaka.
En docka som kan prata och en dyr racerbil står på syskonen Cederblads önskelista inför jul.
Apropå ge och få – vad önskar du dig i julklapp?
– ”Snälla barn”, svarade jag alltid när våra barn frågade. Där har jag blivit bönhörd över måttan för det har jag verkligen fått, snälla barn och barnbarn. Alla får en julpeng men jag skäms över att vara opersonlig, säger hon och berättar att familjen består av fyra barn med respektive, elva barnbarn och fem barnbarnsbarn.
Carl och Filippa har inga större besvär att besvara samma fråga.
– En racerbil – limousin som barn kan sitta i. Den ska ha växlar, vindruta och bagage. Och vara dyr, säger Carl.
– En docka som kan prata och ett tyngdtäcke. Pappa har ett och det är skönt, säger Filippa.
Men vad ska de ge farmor? Går det ens att toppa kalendern? Filippa lägger handen för munnen och ler sitt klurigaste leende. Farmor har skaffat ny hörapparat så det är bäst att luta sig fram och viska i ett nyfiket reporteröra.
– Har ni hemlisar, frågar Lillemor med ett leende.
Filippa nickar. Än är det ett tag till jul.