Inför ett nytt hembesök är det mycket som ska packas ned i väskorna, beroende på vad personen kan behöva hjälp med. Camilla Morell förbereder nästa tur ut till en av avdelningens patienter.
SSIH står det på en liten oansenlig skylt i en korridor i den del av Mälarsjukhuset som har adress Sveavägen. Hur många vet vad det står för, och vilket viktigt och lite annorlunda arbete de sjuksköterskor, undersköterskor och läkare som har sin arbetsplats här utför?
– Vi har världens bästa jobb, säger Hanna Albertsson, vårdenhetschef för Specialiserad sjukvård i hemmet.
– Det skulle kunna informeras mycket bättre om den här möjligheten. För här erbjuder vi samma vård som på sjukhuset – men i patientens eget hem. Och möjligheten finns för alla, utifrån våra två patientkategorier, oberoende av ålder, diagnos och boendeform.
På SSIH Eskilstuna är patienterna sällan yngre än 30 även om det händer att även unga människor och till och med barn får sjukvårdsinsatser av teamet. De allra flesta är helanslutna till tjänsten och får palliativ vård till livet slut. Och här, säger Hanna Albertsson, fungerar informationen om valmöjligheten väl från berörda avdelningar.
– När det inte finns någon bot, och då handlar det ofta om cancer eller ALS, och patienten önskar att få dö hemma så tar vi över ansvaret för allt utom tandhälsan. Vi röntgar och opererar inte, i övrigt sköter vi all specialistvård kring patienten. Och är det nåt vi inte kan ser vi till att lära oss det.
Ett speciellt sätt att jobba på, med lite andra villkor än för personal på sjukhus och vårdcentraler.
Hanna ler.
– Du vet vårdhandboken; grundmanualen för vårdpersonal. Den är bra, men för oss på SSIH fattas ett kapitel: "Sopa bort smulorna från bordet och mota undan katten innan droppet kopplas", typ.
När en människa i livets slutskede vårdas i hemmet krävs ork och styrka hos de anhöriga. Personalen får specialträning också här. Sjuksköterskan Camilla Morell och specialistundersköterskan Camilla Lindskog berättar.
– Det kan vara svårt att greppa att de basala behoven förändras hos den döende. Det kan skapa kontrovers när den anhöriga vill väl och försöker få personen att äta, när det behovet inte längre finns. Våra sjuksköterskor har en stor och viktig roll att informera om vad man som anhörig kan förvänta sig i en sån här situation.
Att arbeta på SSIH innebär att ständigt planera och att planera om arbetsdagarna. "Vi gör allt ni ber oss om utom röntgen och operationer, och är det något vi inte kan ser vi till att lära oss det". Hanna Albertsson är enhetschef för Specialiserad sjukvård i hemmet, med Mälarsjukhuset som utgångspunkt.
Den andra kategorin att få SSIH beviljad är insatspatienter, som i övrigt är friska men som behöver någon form av behandling en tid. Hanna tar sig själv som exempel. För några år sen sprack hennes blindtarm. Efter operation fick hon antibiotikadroppet hemma.
– Inför större kirurgi kan man behöva näringsdropp. Och efter en knäoperation kanske patienten får en infektion i såret och behöver vård och medicinering en tid. Det är ju inte superroligt att behöva ligga flera veckor på sjukhus bara för ett dropp. Med oss kan man laga och äta sin egen mat, sova i sin egen säng och titta på tv som man vill.
Det här spar tid för patienten, som kanske till och med kan jobba hemifrån under tiden, och – det frigör sjukhussängar.
– Alla vinner på att vi tar över och åker hem till patienten. Vi är bemannade 24/7 och kommer när patienten ringer. Egentligen är det ju den enda skillnaden, man ringer oss på telefon i stället för på en sjukhusklocka. Vårt upptagningsområde är hela kommunen så beroende på om man bor i Skiftinge eller Värhulta kan det ta upp emot en timme. Vi är ju inte blåljusverksamhet men vi kommer direkt.
Hanna Albertsson är sjuksköterska specialiserad i onkologi. Hon ägnar just nu tid åt att gå runt på sjukhuset och sprida ordet, prata med läkare och informera om vad hon och hennes team på SSIH kan erbjuda i form av service och livskvalitet åt patienter. "Att få göra skillnad i det lilla, det är skithäftigt rent ut sagt. Att göra något som betyder massor för en patient medan vi egentligen inte tycker att vi gjort något alls."
Mycket handlar om att planera, bedöma och planera om för Hanna och hennes personal. Ena stunden är oerhört intensiv för att i nästa vara lite lugnare. Och besöksintensiteten spänner från flera gånger om dagen till ett par gånger i veckan. SSIH har 50 platser sammanlagt att erbjuda, varav cirka 35 för helanslutna.
När regionen gjorde sig av med hyrpersonal i början av året stod enhetschefen plötsligt med vakanser på två tredjedelar av enhetens sjuksyrretjänster.
– Ja, det var ett tufft halvår. Men jag visste att vi skulle klara det.
Nu är situationen en annan. I dag är de 27 personer samt ett antal timvikarier. Hon har anställt flera nya medarbetare, varav tre tidigare hyrsyrror som valt att komma tillbaka till en fast tjänst på avdelningen. Och hon har inrättat ett specialistteam med undersköterskor, som sköter den specialiserade omvårdnaden av patienterna så att sjuksköterskorna kan koncentrera sig på det medicinska.
Näringsdryck är en basvara på hyllorna hos SSIH, där chefen under hösten inrättat ett specialistteam av undersköterskor. "De gör ett fantastiskt arbete, tar exempelvis hand om komplicerade sår och har möjlighet att ge vissa läkemedel. Vi har renodlat våra arbetsuppgifter", säger Hanna Albertsson.
– Jag vet inte om man blir så uppskattad någon annanstans i vården. Det skapar en helt annan maktbalans att komma som gäst i patientens hem. Vårt besök sker på deras villkor, tvärtemot hur det är på sjukhuset. Vi kliver in i deras innersta sfär. Träffar maken, hunden, svärföräldrarna.
– Och vi gör besök i alla samhällsklasser, från slott till koja. Kommer till miljöer där vi inte tar av oss ytterskorna. Och andra där vi hänger droppet i en kristallkrona. Man blir lösningsorienterad. Vi kan få till riktiga McGyver-lösningar ibland.
Speciellt i livets slutskede kan det kännas väldigt betydelsefullt att få omge sig med det som är viktigt, oavsett om det handlar om människor eller miljö.
– Vill patienten att vi kommer ut till husvagnen på campingen, eller till barnbarnet är vi följsamma. Är de bara kvar inom kommungränserna kommer vi. Och bjuder grannen på glöggfest när det egentligen var tid för vårt besök, ja då kommer vi tre timmar senare.
– En gång åkte vi ut till ett bröllop och kopplade ett dropp. Det är viktigt att få leva så länge man lever. Och man dör bara en gång, vi gör vårt bästa för att det ska bli bra.
"Vi har proffsstöd via företagshälsovården och sjukhuspastorn vid behov, och vi pratar väldigt mycket med varandra i arbetsgruppen efter tunga situationer", berättar sjuksköterskan Camilla Morell som också är samordnare i gruppen.
När döden sen kommer är det alltid SSIH-personalen som tar hand om de första bestyren; dödsfallskonstaterar, klär och gör i ordning den avlidna till ett värdigt avsked för de närmaste.
– Jag gissar att ni inte pratar död varje dag på er arbetsplats, säger de tre arbetskamraterna med ett leende, men det gör vi. Man förlikar sig verkligen med sin egen dödlighet. Och det är ju den enda rättvisan här i livet, vi kommer alla att dö.
Hur orättvist det än känns när en ung människa, eller en småbarnsförälder, ska dö.
– Man ger dropp och leker en stund med barnen. Det händer att man går tillbaka till bilen efteråt, slår på stereon högt och fulgråter en stund. Och så laddar man om för nästa besök.
– Men vi är noga med att vara ärliga i stunden med barn och svara på deras frågeställningar. Även om man inte behöver använda alla ord är död faktiskt viktigt att våga säga. Och barn förstår mycket mer än man tror.
Inte sällan skriver anhöriga insändare, eller ger Dagens ros via tidningen, och strör kärlek över medarbetarna på SSIH.
Hanna Albertsson, Camilla Morell och Camilla Lindskog vill ge trygghet – utan att väcka det hopp som inte finns. Och de vägleder så gott de kan de anhöriga till att bibehålla relationerna in i det sista.
– Den bästa trygghet man kan ge den döende är att inte tassa på tå. Fortsätt leva, prata och ha tv:n på, de vana ljuden lugnar. Låt barnen sitta i sängen och husdjuren vara med. Det ger mycket större trygghet än några läkemedel vi kan ge.
– Framfört allt, låt oss sköta den tunga omvårdnaden. Att vara make/maka/barn kan bara du.