Felicia Nestler vill med sitt sommarprat lyfta de anhörigas sida. "Det stör mig att man lämnar så pass mycket utrymme till gärningspersonen i fråga i stället för att fokusera på de utsatta", säger hon i sitt sommarprat.
"Det enda jag reagerade på som var olikt hos den person jag träffat så många gånger var hennes naglar, de var omålade."
Så inleder Felicia Nestler sitt sommarprat som sändes i P1 i måndags. Hon är dotter till Johanna Möllers ex-man. 16 år ung hamnade hon mitt i den mediastorm som det uppmärksammade sommarstugemordet i Arboga innebar.
"Nu satt vi inte längre i köket och diskuterade dagen som gått, vad vi gjort, hur vi mådde eller hur inköpslistan såg ut inför middagen. I stället satt vi tre meter ifrån varandra, jag med mamma och målsägandebiträde bredvid mig och hon hos kriminalvården och försvarare på sin sida. Hon i handfängsel och jag utan. Hon med alla ögon på sig och jag i skuggan av de vuxna runt omkring mig. Hon åtalad för 10 brott, jag 16 år. Hon åtalad för anstiftan till mord på min pappa, jag som hans dotter."
I dag är Felicia Nestler snart 22 år gammal. Och hon har bestämt sig.
"Jag väljer att berätta för att jag är trött på att anhöriga väldigt ofta hamnar i bakgrunden när media uppmärksammar våldsbrott. Det stör mig att man lämnar så pass mycket utrymme till gärningspersonen i fråga i stället för att fokusera på de utsatta."
Hon beskriver att det gick snabbt. Johanna Möller och Felicia Nestlers pappa träffades via en dejtingsajt. Kort därefter sålde pappan sin lägenhet i Sollentuna och flyttade till Johanna Möller i Eskilstuna. Relationen var stormig.
"Jag hatade när de bråkade. Jag vaknade upp till bråk, åt lunch till bråk och somnade till bråk. Det handlade aldrig om något viktigt eller något som faktiskt är rimligt att diskutera när man gemensamt har åtta barn som hör vad de säger."
Det är Johanna Möller som kommer med dödsbudet. I ett meddelande på Facebook skriver hon till Felicia Nestlers mamma. Det stod kort och koncist att pappan var död.
"Allt hände så snabbt, från att mamma läst meddelandet till att polisen helt plötsligt också stod i mitt rum gick det en kvart."
Ett år senare kommer nästa chock. Mordet och mordförsöket på Johanna Möllers föräldrar. I samma sommarstuga som Felicia Nestlers pappa hittades drunknad vid. När Felicia Nestler får veta vad som hänt av sin mamma får hon också höra att man nu misstänker att hennes pappas död inte var någon olyckshändelse.
"Samtidigt som ett krig bröt ut inom mig satt jag bara stilla på köksstolen och försökte lyssna. 'De tror att pappa är mördad'. Jag ville slänga porslinstallriken i golvet men armen rörde sig inte."
Felicia Nestler bestämmer sig för att medverka vid rättegången. Hon följer också rapporteringen kring det nu uppmärksammade mordet både i medier, på sociala medier och på sajten Flashback. Hon beskriver hur Johanna Möller var överallt. Men hur ingen frågade om hon själv ville berätta.
"Dagligen blev jag påmind om vad som pågick via nyhetsnotiser, ibland kunde det plinga till fem, sex gånger om dagen. Jag gjorde dock det aktiva valet att ha på notiser från nyhetskanaler, just för att jag ville veta. Bara tanken på att andra, som inte kände honom, skulle läsa om min pappa, men inte jag, gav mig kalla kårar."
Eskilstunabon Johanna Möller dömdes först i tingsrätten för anstiftan till mord på sin ex-make, Felicia Nestlers pappa. Domen överklagades och hovrätten valde senare att fria henne från den åtalspunkten.
När Johanna Möller döms i tingsrätten för mordet på Felicia Nestlers pappa kändes det inte som en vinst. Och när domen senare överklagas är Felicia Nestlers energi slut. När fallet tas upp i Svea hovrätt väljer hon att inte medverka.
"Min energi var slut. Jag brottades hela tiden med skuldkänslor för att jag inte var där, men jag orkade inte, jag behövde stänga av allt för att kunna andas. Jag blev sjukskriven från gymnasiet och dagarna var inte dagar längre. Jag sov och sov flera veckor i sträck."
När Svea hovrätt senare friar Johanna Möller från åtalspunkten anstiftan till mord rasar Felicia Nestlers värld samman ännu en gång. Samtidigt har hon fått svar.
"Jag behövde ingen revansch, hämnd eller kunna njuta av att någon sattes i fängelse. Vad jag visste var att han åtminstone inte drunknat så oförklarligt på en meters djup, han som kunde simma."
Fortfarande vaknar Felicia Nestler om nätterna men hon har lärt sig leva med det hon varit med om.
"I stället för att leva i den sorg jag bär med mig, har jag genom terapi och bearbetning lärt mig att kunna kliva in och ut i sorgen i stället för att den platsen hela tiden ska vara min enda plats."