Varje fredag vid lunchtid cyklar Ghadir Minozada den dryga kilometern från hemmet till moskén i Årby för att delta i fredagsbönen. Den sista fredagen 2021 höll det dock på att bli den sista cykelturen i hans liv. Han hade bara kommit några hundra meter och var på väg att cykla över Torshällavägen vid rondellen när han föll av cykeln. Hans hjärta var då minuter från att sluta slå.
– Jag kom åkande i rondellen med min bil när mina barn sa "titta farbrorn", säger Helen Strömberg.
Barnen hade noterat hur Ghadir Minozada plötsligt hade vält åt sidan och Helen Strömberg åkte direkt till platsen. Hon hade första hjälpen-låda i bilen och hennes första tanke var att han hade råkat ut för en skallskada.
– När jag kommer fram ser jag att han inte har några synliga skador på huvudet. Han har rosslig andning och är inte kontaktbar så jag lägger honom i framstupa sidoläge, säger Helen Strömberg.
112 larmas och ungefär i det skedet anlände Sofie Havorgård. Hon kom åkande mot övergången där Ghadir Minozada låg och stannade till med bilen på refugen.
– När jag kom hade han lagts på rygg och hans andning var oregelbunden. Sedan blev hans läppar blå och vi kände ingen puls. Han får hjärtstoppet när vi står där, säger Sofie Havorgård.
Helen Strömberg och Sofie Havorgård agerar snabbt. De turas om att genomföra hjärt-lungräddning samtidigt som en annan kvinna håller upp Ghadir Minozadas huvud och en man tar tid. Helen Strömberg är destinationsutvecklare i Eskilstuna och har på jobbet fått utbildning i hjärt-lungräddning.
– Jag hann inte tänka, jag gick in i en roll. Det var bara fokus på att få igång hans hjärta, säger Helen Strömberg.
För Sofie Havorgård var det ingen unik situation, hon är till vardags sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen på Mälarsjukhuset. Men att ställas inför ett akutfall utanför arbetsmiljön var något annat.
– Det är helt annorlunda när man kommer ut och får uppleva det så här, det är inte alls samma sak. Men jag gick in i ett fokuseringsläge och bara körde, säger Sofie Havorgård.
När räddningstjänsten, som var första blåljuspersonalen på plats, kom hade hjärt-lungräddningen fått igång Ghadir Minozadas hjärta så det slog oregelbundna slag. Räddningstjänsten tog då över och genomförde defibrillering innan ambulansen kom och förde Ghadir Minozada till Mälarsjukhuset. Där stabiliserades han tillstånd.
Både Helen Strömberg och Sofie Havorgård var skakade när ambulansen lämnade.
– Det var ett sådant adrenalinpåslag, benen var som gelé efteråt, säger Helen Strömberg.
– Ovissheten var det värsta, att inte veta om det hade gått bra för honom, säger Sofie Havorgård.
Ghadir Minozadas familj var vid den här tiden inte medvetna om vad som hade hänt. Det dröjde flera timmar, tills när hans fru började bli orolig över att han var borta ovanligt länge, som de blev varse det som inträffat.
– En mammas oro ska man ta på allvar, säger Ghadir Minozadas ena dotter Sheida Minozada.
Efter att familjen letat efter Ghadir Minozada på moskén och ringt runt till polis och sjukhus fick Sheida Minozada äntligen kontakt med sin far via telefon.
– Jag hade ringt säkert 20 gånger när han till slut svarade och berättade att han var på sjukhus, säger Sheida Minozada.
Ghadir Minozada hade då genomgått en så kallade ballongvidgning där man öppnar upp kärlen så att blodet kan passera som det ska igen. Nu mår han efter omständigheterna bra men är kvar för observation på sjukhuset.
Familjen fick berättat för sig vad som hade hänt och Sheida Minozada efterlyste sina fars räddare på Facebook. Två dagar efter den dramatiska händelsen träffades dom.
– Vi är evigt tacksamma, ni förtjänar allt gott. Jag tror på ödet, det var menat att ni skulle vara på plats när pappa kollapsade, säger Sheida Minozada.
– Det här känns fantastiskt, jag är nästan mållös. Vi är en stor familj och alla hade velat vara här i dag och tacka. Det här är en historia som vi kommer kunna berätta många gånger, säger Sheida syster Reza Minozada.
Familjen skickar ut ett tack till alla som på ett eller annat sätt var delaktiga i livräddningen. Helen Strömberg och Sofie Havorgård hoppas händelsen ska sätta ljus på vikten av att kunna utföra hjärt-lungräddning.
– Det är svårt att ta in att man har räddat någons liv, säger Sofie Havorgård.