Trillingarna Astrid, Oscar och Alfred.
Den 18 januari 2022 fick Marissa Frösén och Eric Niklason trillingar – Oscar, Alfred och Astrid. De väntade tre friska barn, men utfallet blev ett annat. Under ett vanligt rutinbesök på sjukhuset fick föräldrarna beskedet att Alfred inte levde längre – men hade räddat sina syskon.
– Alfred var hundra procent frisk, men det var en propp som gjorde att han inte klarade sig. Man kunde konstatera efteråt att hans moderkaka var alldeles för liten, men han hade ändå legat kvar i magen och på så sätt räddat sina syskon, säger Marissa.
Föräldrarna hade redan innan förlossningen fått besöka neonatalen för att de skulle känna sig trygga när det väl var dags – eftersom det är vanligt med komplikationer när man väntar trillingar.
– Eftersom Oscar och Alfred är enäggstvillingar så visste Oscar att han skulle födas. För Astrid blev det en chock och hon fick ligga i respirator. Många är rädda för neonatalen för man tänker att hit kommer barn för att dö. Så tänkte inte vi, utan här hamnar man när det inte blir som man har tänkt sig, säger Marissa.
Föräldrarna hade redan innan förlossningen fått besöka neonatalen för att de skulle känna sig trygga när det väl var dags. "Här hamnar man när det inte blir som man har tänkt sig", säger Marissa.
Efter mer än tre månader fram och tillbaka på sjukhus fick familjen äntligen komma hem – men att lämna tryggheten på sjukhuset var svårt. Marissa beskriver det som att befinna sig i både himmel och helvete.
– Den första tiden handlade bara om Alfred. Vi ville inte ta till oss våra barn som överlevde, de kommer ju få tid med oss. Det var mycket sorg i början, nästan så att man känner att det var lite orättvist. Vi fick inte heller hålla våra barn i början så det var svårt att förstå att vi hade fått dem, säger hon.
Det har varit viktigt för familjen att tillåta sig själva att bryta ihop och att prata om det som har hänt – men i sorgen har det funnits en inneboende rädsla.
– Det var min största skräck att folk skulle säga att vi borde vara glada att vi i alla fall fick två barn, att det finns de som förlorar ett barn och inte får något. Men det går ju inte att räkna detta som en tredjedels sorg. Nu är det ingen som har sagt det utan det är något som man har byggt upp själv i huvudet, säger Eric.
Föräldrarna berättar att de är måna om att minnet av Alfred ska leva vidare. "Det är många som säger tvillingarna, men vi ser det inte så. Det är Oscar och Astrid och de är trillingar", säger Marissa
Familjen har sedan tidigare sonen Walter, 2,5 år, som har börjat vänja sig vid livet med syskon – Marissa och Eric pratar mycket om Alfred med sin son. Även om det är svårt för Walter att förstå idag, så vill de att minnet av Alfred ska leva vidare.
– Walter var inte så glad när han fick höra att Oscar och Astrid skulle bo hos oss. Han kallade dem för pojken och lillasyster, han ville inte ta till sig Oscar alls. Men nu säger han mina syskon och vi säger att Alfred är en ängel, säger Marissa.
Astrid och Oscar tillsammans med storebror Walter.
Hur reagerade ni när ni fick veta att ni väntade trillingar?
– I början var det katastrof. Vi ville inte ta bort dem, men vi ville inte behålla dem, för vi klarade inte av det. Första tanken var, vad ska vi göra med bilen. Vi hade precis köpt en ny bil som vi fick lämna tillbaka och köpa en buss istället. Det var banala saker, men det var för att det var svårt att greppa, säger Eric.
Det villkorslösa stödet från familj och vänner har varit avgörande för att få livet att fungera för familjen.
– Vi är tacksamma att vi har så många fantastiska människor runt oss. Men man märker att det är svårt för dem. De sörjer ett barn som de aldrig har sett, han var ju bara en mage. Vi har levt med Alfred i flera månader och sett honom varannan vecka på ultraljudet. Men de kan ju bara se och glädjas åt Astrid och Oscar, säger Marissa.
Förutom stödet från nära och kära så har föräldrarna fått mycket hjälp av andra trillingföräldrar som de kommit i kontakt med via en grupp på Facebook, men efter förlossningen infann sig oron över att inte vara välkomna längre – eftersom de inte blev tre.
– Idag är det många trillingar som överlever, och det märker man i gruppen. Men det gör att man kan känna sig lite ensam om det, att det bara är vi som inte blev tre. Men alla har varit otroligt stöttande. Det är många som säger tvillingarna, men vi ser det inte så. Det är Oscar och Astrid och de är trillingar, säger Marissa.
Familjen Niklason Frösén i sin trädgård i Eskilstuna. Familjen försöker se framåt och gå vidare trots att något uppenbart saknas – det tredje barnet som låg i magen fick aldrig komma hem från bb. "Den första tiden handlade bara om Alfred. Det var mycket sorg i början", säger mamma Marissa.
Nu ser familjen framåt och har börjat landa i att de är en familj och måste börja leva som en.
– Sen den dagen vi fick reda på att det var trillingar så har vi tagit en dag i taget. Vi säger inte att vi har fyra barn utan vi har tre barn och sen har vi Alfred, säger Eric.