Över 200 000 barn i Sverige växer upp i en våldsam miljö. Karolina Hansson är enhetschef vid Socialförvaltningen och Mia Medström arbetar som lagledare på behandlingsenheten StoppCenter i Eskilstuna. Båda har gedigen erfarenhet av att arbeta med barn, kvinnor och män som blir utsatta för våld i hemmet.
– Vi har alltid sett barns behov att få berätta, oavsett lag eller inte.
Det säger Karolina Hansson, enhetschef vid socialförvaltningen på utredningsenheten barn och familj i Eskilstuna. I deras arbete får de bland annat träffa och hjälpa barn utsatta för fysiskt, ekonomiskt och psykiskt våld i hemmet.
Den första juli lagstiftades barnfridsbrott. En lag som låter barnets berättelse ta större plats i den rättsliga processen. Nu är misshandel, ofredande eller fridsbrott i hemmet är inte endast ett brott mot den våldsutsatta, utan även mot barnet som bevittnar det.
Sedan socialtjänstlagen ändrades 2016 och barnkonventionen blev internationell lag 2020 har det funnits ett större fokus på barns rättigheter i Sverige. Men trots det, växer över 200 000 barn upp i en våldsam miljö. Det är 200 000 barn för mycket, menar Karolin Hansson.
– Eskilstuna har stärkt sitt skydd för barn. Men det finns ett stort mörkertal på de som får genomgå fruktansvärda saker på platsen som de ska känna sig som allra tryggast.
För polisens räkning kommer både arbetssätt och rutiner förändras.
– Den stora skillnaden att barnet är målsägande ifall de exempelvis skulle se pappa slå mamma. Och är man målsägare, så är man synlig, säger Elisabeth Johansson som är polis och gruppchef för Brott i nära relation i Eskilstuna.
Hennes avdelning utreder bland annat ärenden om barnfridsbrott i Eskilstuna. Att ett barn blir målsägande ställer högre krav på patruller och inringare som pratar med barnen och bevittnar brottet på plats. Det innebär också en ännu starkare samverkan med Socialtjänsten och fler barnförhör i utredningarna. För det senare behöver polisen mer resurser.
– Det finns utmaningar, som att lyckas förhöra barnen själva utan föräldrarnas vetskap. Resursmässigt behöver vi fler barnförhörledare. Vissa barn vet inte ens att de utsätts för ett brott, säger Elisabeth Johansson.
Elisabeth Johansson är gruppchef över enheten som arbetar med brott i nära relation inom polismyndigheten: "Om någon döms för brottet betyder inte det att barnet får det bättre. Det kan vara en upprättelse och markering. men de lever med minnen som måste tas om hand"
6 anmälningar om barnfridsbrott inkom till polisen i Sörmland under de två första veckorna i juli. Alla barnen är mellan 0 och 4 år. Av de två som kommer från Eskilstuna har båda lagts ned "med anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats".
Nedlagda anmälningar på grund av saknat samtycke är vanligt, men här synliggörs barnfridsbrottets sårbarhet – barnbrottet går nämligen inte att anmäla om det saknas ett grundbrott.
– Om barnet berättar att någon slår mamma så skriver vi en vuxen anmälan om misshandel. Det är grundbrottet. I nästa steg frågar vi om barnet stod bredvid och bevittnade detta, då kan även barnfridsbrottet tillskrivas, säger Elisabeth Johansson.
"Polisen kan driva rättsrpocessen, men sen är det andra aktörer som kopplas in, som Socialtjänsten" säger Elisabeth Johansson.
Socialförvaltningen i Eskilstuna har inte gjort någon anmälan på brottet än. Dels med anledning av att lagen är ny och att de saknar rättspraxis, dels för att en anmälan ofta inte är det främsta alternativet för att hjälpa ett barn. Istället vidtas andra åtgärder som ger barnet skydd och behandling.
– Vår uppgift är att utreda konsekvenser för barn och unga och vi gör alltid vad som är bäst för dem. Anmälan är inte alltid det som hjälper barnet mest, säger Karolin Hansson.
En brottsutredning kan vara för slitsam för ett barn som redan befinner sig i en pressad situation. Det menar Maria Medström som är lagledare för behandlingsteamet inom StoppCenter.
– En rättsprocess är tuff för den våldsutsatta och det krävs ännu mer av ett barn som är lojal till sin familj att genomgå en sådan.
Lagen om barnfridsbrott använder "bevittna" som rekvisit. Karolina Hansson och Maria Medström tycker båda att "uppleva" vore ett mer adekvat ordval.
– För att den nya lagen ska gälla måste våldet ha setts eller hörts av barnet, men de flesta barn har upplevt våldet. Det är ofta efterdyningarna som är värst, Skadegörelse, blåmärken och stämningen, berättar Mia Medström och Karolina Hansson.
Om, och i så fall vilken skillnad, lagen kommer att göra för utsatta barn är för tidigt att säga.
– Det finns ofta en stor tillit till lagar, men den kräver bevisning och stödbevisning. Om ett år kan vi diskutera vad det gett, säger Elisabeth Johansson.
Karolina Hansson menar att den nya lagens främsta egenskap är att visa färdriktningen mot ett starkare skydd för barn och unga.
– Det har ett signalvärde. Det är därför lagen kom till.