Trädkojan har redan blivit en favoritplats för syskonen Sverre och Seth. Däremot lämpar den sig inte för vuxna besökare. "Jag slår i huvudet hela tiden. Dörren kommer vara 1.40 i höjd", säger Lars Bruch.
Sverre kikar fram i ett blivande fönster medan lillebror Seth balanserar på en bräda. Syskonens nya favoritplats i trädgården på Grangärdet är inte riktigt färdig men de har redan gjort sig hemmastadda bland trädkronorna.
– Det sista på väggarna, fönster och tak återstår. Trädkojan är mitt permitteringsprojekt, säger Lars Bruch och manar till försiktighet när han upptäcker balansakten.
Bygget, med terass av trall på stolpar och tillhörande hus har vuxit fram under en knapp månad. Tanken var egentligen att det skulle ske i två etapper och därigenom löpa över längre tid. Men med coronakrisen följde en förändrad tillvaro.
– I Sverige och Tyskland är vi hemma, säger Lars Bruch som arbetar på Volvo construction equipment med kompetensutveckling av återförsäljare.
Grabbarna showar mer än gärna framför kameran men är mindre intresserade av att prata. I alla fall om kojan.
– Jag ska leka och klättra i den. Och spionera, säger Sverre och övergår raskt till att snacka barnprogram.
– Du sa att du skulle stå och spionera på grannarna, vi får skaffa en låtsaskikare, fyller hans pappa i.
När vi slår oss ner vid trädgårdsmöblerna på andra sidan huset vilar familjens minsting Mette, snart sex månader, i famnen. Hon och syskonen har stor inverkan på hur Lars Bruch upplever permitteringen.
– Det känns mer som en föräldraledighet. Jag har hört – från de som inte har barn och inte varit hemma mer än en vanlig sommarsemester – att det känns jättekonstigt.
En månad – så lång tid tog Lars Bruchs permitteringsprojekt.
Förutom att barnen får kortare tid på förskolan har många timmar alltså tillbringats i trädgården. Eftersom äppelträden ansågs vara för skraltiga återstod tallen när kojan skulle byggas. Husets mörkgröna färg valdes för att smälta in i omgivningen. Hade Seth fått bestämma skulle färgsättningen sett annorlunda ut.
– Han ville att huset skulle vara blått, rött och gult, ungefär som ett gammaldags cirkustält.
– Annars har vi involverat barnen och frågat vad de tycker, säger frun Jessica som slutit upp vid bordet.
– Jag är designansvarig, lägger hon till med ett leende.
Är ni nöjda?
– Ja, och barnen klagar inte!
– En granne skämtade "nästa gång du gör en trädkoja blir den mycket bättre". Jag är mer friluftsintresserad än någon som renoverar. Det blir inte perfekt, men jag har lärt mig allt eftersom, säger Lars Bruch.