Kanske har hemmajobb, social distansering och publiklösa evenemang gjort att fler än vanligt ligger sysslolösa på sofflocket. Kanske har den inställda chartersemestern lämnat fler med en extra slant på fickan.
Oavsett orsakssamband tycks fler än vanligt i år ha grävt fram den försummade verktygslådan ur skrubben och blåst liv i det där halvfärdiga renoveringsprojektet. Hemmafixarna är på frammarsch – åtminstone om man får tro Renoveringsindex, som baserat på statistik över rotavdrag och handel med byggmaterial mäter hur mycket svenskarna renoverar.
Ett företag som märkt av renoveringsboomen, och går stärkt in i 2021, är Eskilstuna Kulturbeslag. Företaget, som ägnar sig åt nytillverkning av beslag efter äldre förebilder, har sett orderböckerna fyllas på i takt med att social distansering och hemmaisolering blivit norm.
Enligt Christian Hultman, marknadschef och delägare, har företaget haft en mer eller mindre konstant tillväxt sedan starten, men har i år vuxit mer än vanligt.
– Vi har märkt av en rätt stor ökning och det är klart att vi har gynnats av pandemin, det ska man inte sticka under stol med. Det känns tråkigt att andra sliter som djur för att överleva medan vi gynnas av läget, men vi kan inte be om ursäkt för det.
Företagets grundades 1988 med en idé om att tillvarata Eskilstunas industriarv och föra vidare stadens långa tradition av beslagstillverkning. Drygt trettio år efter starten närmar sig företaget 500 unika produkter och en marknad som sträcker sig bortom Sverige.
– Vi har tagit över stafettpinnen där andra slutade och brinner för att den här gamla Eskilstunatraditionen ska få leva vidare. Den är en viktig del av Eskilstunas industrihistoria. Lika viktigt är att verksamheten och tillverkningen har sin bas här. Företaget kommer aldrig flytta härifrån, det finns inskrivet i våra ägardirektiv.
Runt 70 procent av produkterna tillverkas i kommunen, och har man inte själv möjlighet eller kompetens så gäller närhetsprincipen, säger Christian Hultman.
– Kan vi inte göra det själva så vänder vi oss i första hand till något annat Eskilstunaföretag. Då stannar jobben och pengarna ändå kvar i stan.
Trots att man inte gör särskilt mycket väsen av sig marknadsföringsmässigt är sannolikheten stor att den som renoverat exempelvis ett funkiskök och beställt klassiska handtag och haspar har haft med någon av företagets produkter att göra. Särskilt då de är relativt ensamma inom sitt skrå.
Eskilstuna Kulturbeslag säljer enbart sina produkter via återförsäljare och det framgår inte alltid för köparen var produkten kommer ifrån. För företaget självt innebär det samtidigt att man sällan vet var produkterna slutligen hamnar.
– Det är lite tråkigt. Man blir glad varje gång man får reda på vart de tagit vägen. Jag vet att vi har levererat till många av Sveriges slott, däribland både Kungliga slottet i Stockholm och Drottningholm. Dit har vi skickat beslag till kungens arbetsrum. I Oslo levererar vi beslag till Ibsens lägenhet.
Produktkatalogen utökas successivt och gränsen för hur närtida produkter som tillverkas förskjuts hela tiden. Från 1920-tal till 40-tal och nu 60-tal. Samtidigt ger man sig nu in i helt nya produktkategorier. Bland annat hatthyllor från Eskilstuna Jernmanufaktur AB, senare Jernbolaget, som bedrev sin verksamhet i Tunafors fabriker.
– Det finns fortfarande mängder av vackra Eskilstunapärlor kvar att ta fram. Vi har ett 70-tal gamla kataloger från tillverkare, så det finns hur mycket som helst att ta av. Vi har också ett gigantiskt förråd av gamla originalbeslag som bara ligger och väntar på att få tillverkas igen.
Marknaden växer, försäljningen ökar. Pandemin har på många sätt stimulerat verksamheten. För Eskilstuna Kulturbeslag är utmaningen en annan: Att hitta kompetent personal. Industriarbetaren med stort "I". Någon som, med Christian Hultmans ord, "kan mer än att stå och trycka på en knapp".
– Vi är på jakt efter den gamla industriarbetaren, någon med gediget verkstads- och industrikunnande. Men sådant folk utbildas inte längre. Förut fanns ett program här som hette verkstadsmekaniker, men det försvann för många år sedan. De människorna hade vi haft väldigt stor nytta av, men jag tror att den här stan har prioriterat bort dem – tyvärr.