Linnea Eklund hann klippa mÄnga fÄr under sin tid pÄ stora fÄrfarmer i Australien. HÀr Àr det en stor bagge som blir av med sin tjocka ullrock. "Det var roligt, men ett ganska hÄrt liv."
Det började med en backpackerresa till Australien efter gymnasiet. Linnea Eklund skulle stanna ett Är men blev kvar i landet i fem.
Hon fick jobb i ett fÄrklippargÀng, började arbeta med att hantera och sortera ull och lÀrde sig snart mer om landets ullindustri. Att det Àr stor skillnad pÄ ull och ull, att olika raser har skilda typer av ull och att det kan skilja sig stort i kvalitet och fiberlÀngd bara i ullen pÄ ett enda fÄr. Och att det Àr viktigt att kunna sortera rÀtt för industrin som ska tillverka klÀdesplagg och olika produkter av naturmaterialet.
I nÄgra Är arbetade Linnea som ullhanterare, innan hon blev den första att gÄ Australiens ullklassificeringsutbildning pÄ distans, med stöd frÄn Arbetsförmedlingen.
â Och sĂ„ fick jag nytt arbetsvisum och jobbade ett par Ă„r som klassificerare innan jag behövde Ă„ka hem till Sverige igen.
Ett tiotal Är hann gÄ, Linnea arbetade med andra saker. Tills hon hörde ett radioprogram 2016 dÀr en kvinna frÄn Svenska fÄravelsförbundet berÀttade om hur svensk ull slÀngs i onödan och om ett projekt för att ta fram ett klassificeringssystem i syfte att bÀttre kunna ta tillvara pÄ den.
För det allra mesta slÀngs och brÀnns upp i dag. För fÄrbönder Àr ull en förlustvara, de fÄr inte sÄ mycket betalt för ullen att det tÀcker kostnaderna för klippningen. Enligt svensk djurskyddslag mÄste fÄr klippas en gÄng om Äret. Men ull Àr ett populÀrt material och importeras till Sverige i enorma volymer medan den svenska ullen i allmÀnhet lÀnge ansetts vara stickig och för grov och svÄr att anvÀnda.
Linnea Eklund jobbar med sortering och klassificering av svensk ull. "Ett underbart material att jobba med" sÀger hon och visar hur lÀngd och grovlek skiljer sig mellan olika typer av ull. Den traditionella, vita korsningsullen Àr svÄrare att sÀlja.
â Det hĂ€r var ju precis vad jag var utbildad i. Jag hörde av mig till kvinnan i programmet och berĂ€ttade att detta var frĂ„gor jag kan.
Det ledde till att Linnea sÄ smÄningom startade sitt företag, LE Ullkonsult, för att hjÀlpa och utbilda fÄr- och ullbranschen.
â Som konsult kan jag hantera och sortera ull pĂ„ plats i samband med fĂ„rklippningen. Jag hĂ„ller föredrag och utbildar i Ă€mnet och bidrar till ökade kunskaper kring hanterings-, sorterings- och förvaringsmetoder. Och dĂ€rmed kan jag höja priset pĂ„ ull Ă„t bonden.
FÄrbonden Tomas Olsson i Kungsör har en av landets största besÀttningar. Han Àr med i ett projekt för att förÀdla den svenska ullen, och samarbetar med ullkonsulten Linnea Eklund. Bilden Àr tagen i samband med ett TT-reportage 2018.
Nu Àr det inte mÄnga bönder i Sverige som har sÄ stora fÄrbesÀttningar att de kan komma i frÄga för leveranser till industrin. Det mesta av den ull som kommer till anvÀndning hamnar hos smÄskaliga hantverkare, medan massproducerade ullplagg frÄn Sverige tillverkas av utlÀndsk ull. Men kan ska bli Àndring pÄ det. Om konsumenterna börjar krÀva svensk ull.
â Jag har mĂ€rkt att vĂ€ldigt mĂ„nga pratar om svensk ull och vill gĂ€rna anvĂ€nda den, dĂ€remot verkar man inte vara redo att betala för den Ă€nnu. Det Ă€r ocksĂ„ dĂ€rför vi behöver en standard â en garanti för vad man fĂ„r nĂ€r man vĂ€ljer svensk ull till sina produkter.
För nÄgra Är sedan engagerade sig bland annat modeskaparen Filippa K i arbetet med att öka intresset för svensk ull i massproducerad klÀdtillverkning. Och projekt pÄgÄr för att ta fram ulltyger och garner som inte sticks. Genom rÀtt sortering kan den finare, mjukare ullfibern skiljas frÄn den grövre.
FÄrull frÄn olika raser skiljer sig stort i frÄga om lÀngd, tjocklek, fÀrg och utseende. Och ullen pÄ bara ett fÄr kan ocksÄ variera vÀldigt i kvalitet.
Sverige behöver en mellanhand, som köper upp, sorterar efter anvÀndningsomrÄde och sÀljer vidare. Linnea hade gÀrna startat en ullstation, om hon hade medlen.
â Bonden vet inte vilken ull hen har och tillverkaren vet inte vad hen behöver. De behöver en lĂ€nk dĂ€remellan.
Linnea ger exempel pÄ lÀmpliga anvÀndningsomrÄden för den svenska vita vanliga och lite grövre korsningsullen, dÀr hon tycker sÄvÀl tillverkare som konsumenter tÀnker fel. Som kring populÀra produkter för hund och hÀst, tillverkade utomlands av finaste merinoull.
â Kanske Ă€r det inte sĂ„ jĂ€tteviktigt att det Ă€r just finfibrig merinoull i din hunds ullmatta? Ăr det inte i stĂ€llet bĂ€ttre att anvĂ€nda ull frĂ„n svenska fĂ„r som man vet har haft det bra i livet? Och att produkten Ă€r tillverkad i Sverige. Man mĂ„ste tĂ€nka hĂ„llbart. Det Ă€r dyrare att framstĂ€lla saker hĂ€r, men vi har som tur Ă€r kollektivavtal samt lagar om djurhĂ„llning.
"Vitlöken sattes i oktober och har legat hela vinterna under ull", berÀttar Linnea Eklund, som Àven anvÀnder trÀdgÄrdsullen till morötter. Första skörden för Äret tog hon upp redan i slutet pÄ mars. Att tÀckodla med ull Àr trendigt, Marie och Gustav Mandelmann Àr tvÄ av mÄnga odlingsprofiler som anvÀnder ull.
Och det finns mÄnga anvÀndningsomrÄden ocksÄ för ull av lÀgre kvalitet. Linnea Eklund kan varmt rekommendera ull som tÀckmaterial i rabatter och odlingar. I ett samarbete med en av Sveriges största fÄrgÄrdar, Norrby gÄrd i Kungsör, sÀljer hon trÀdgÄrdsull i sÀck.
â Ull som Ă€r lite bajsig Ă€r gödslande och perfekt till odling, den Ă€r varm och isolerande. Att tĂ€ckodla med ull har blivit trendigt.