Ulrika, 46, har gjort åtta operationer – men lider än

I början av mars gjorde Ulrika Dansäter, 46, sitt andra höftbyte. Nu har hon protes på båda sidorna och hoppas att nästan sex år av svåra smärtor ska vara över. Vid det här laget har hon gjort totalt åtta operationer, fyra på varje höft, sedan hon första gången besökte Specialistcenter.

Inför varje operation hoppades jag på att äntligen bli bra. Istället blev allt värre.

Inför varje operation hoppades jag på att äntligen bli bra. Istället blev allt värre.

Foto:

Eskilstuna2019-06-26 06:45

– Inför varje operation hoppades jag på att äntligen bli bra. I stället blev det bara värre och värre. Jag provade allt: kyla, värme, vila, sugkoppar, tillskott, styrketräning, korti­sonsprutor och tabletter.­ Men smärtorna gav aldrig med sig.

Däremot ledde de många ingreppen till artros och till slut fanns inget annat alternativ än höfttransplantation.

Innan allt började var Ulrika­ Dansäter en aktiv person som löptränade och gick långa promenader. Men våren­ 2013 fick hon problem med höfterna.

Hon försökte med olika former av sjukgymnastik, med stretching och styrke­träning men kom inte vidare. Däremot fick hon höra talas om Specialistcenter och skrev en egenremiss dit.

På kliniken konstaterades CAM/pincer, benpålagringar vid ledskålen, och 2014 opererades Ulrika Dansäter en första gång.

Men smärtorna satt i och nu fick hon beskedet att hennes labrum var helt utslitet och behövde rekonstrueras. 2015 var det dags för operation nummer två på båda höfterna. Nu togs en sena från hennes knä och opererades in i ledskålen som ersättning för det skadade ­labrumet.

Vid det här laget kunde ­Ulrika Dansäter knappt varken sitta, gå eller stå längre stunder i sträck.

Nu föreslogs en tredje operation och 2016 genomgick Ulrika Dansäter så kallad­ psoastentomi på båda höfterna. Psoas major, som även kallas­ höftböjaren, lossades från sitt muskelfäste för att lindra den inflammation Ulrika­ Dansäter ansågs ha i höfterna.

Inflammationen hade kon­staterats redan vid första besöket 2013, före operationerna.

– Kanske hade metoderna fungerat på mycket vältränade idrottsmän. Men för mig, hyfsat tränad i medelåldern, var operationerna förödande.

Ulrika har fått sina problem klassade som vårdskada.

– I beslutet står att ingen av operationerna alls bor­de ha gjorts. LÖF (Landsting­ens Ömsesidiga Försäkringsbolag, reds. anm.) gjorde bedöm­ningen att jag hade blivit bra med sjukgymnastik.

– Tyvärr är risken stor att grundproblemet som jag ursprungligen sökte för blir kroniskt eftersom rätt behandling inte sattes in i tid. Kanske slipper jag aldrig­ värken helt. Fortfarande kan jag inte åka med i bilen när familjen hälsar på släkten i Skåne. Det funkar inte att sitta still hela vägen så jag får ta tåget i stället.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om