Barn har många spännande undringar, jag väljer att inte koppla ihop frågan med maten jag just ställt fram till dem.
Och jag börjar fundera på måltider jag minns.
Gott och mindre gott är sällan objektivt och varierar dessutom beroende på sällskap och stämning.
En aldrig så god slurk retsinavin i grekiska övärlden smakar mest gammal kåda hemma i radhuset och den tyska sauerkrauten var spännande i gatuköket i Berlin, men gör sig inte riktigt till falukorven.
Det är roligt att testa annorlunda grejer.
Jag har aldrig varit på Island och har därmed inte smakat lunnefågel, som ska ha ett väldigt mörkt kött som påminner om lever.
Däremot har jag testat sniglar (som dagarna innan tillagning placerats på ett uppspänt tyg, där de skulle kräla och "bajsa ur sig", som kocken sa), varm choklad med grisblod och russin i (måste ständigt röras för att inte det färska blodet skulle koagulera), kängurupaj, kotunga med senap, omelett gjord på kalvhjärna – jösses, jag är nära att bli vegetarian bara jag skriver detta, så läskigt verkar det.
Det mesta var, tja, intressant, men inte direkt så att jag tog en portion till.
Under en avsmakningsmeny i Kyoto blev en av de japanska gästerna helt till sig och oh-ade och ah-ade när en av de 12 rätterna bars in. Jag vet än i dag inte vad det var, hoppas att det inte var utrotningshotat.
En kollega var märkbart nöjd när han hade med sig en bild på en malaysisk delikatess, tror jag att det var.
Ormpenis.
Vi tog fram mikroskopet och konstaterade att han nog inte blev mätt just den kvällen.
En av de äckligaste grejerna jag ätit var när jag skulle stila lite och hälla sprit i såsen. Hittade bara aprikosvodka. Det vill jag å det bestämdaste avråda ifrån.
Jag tycker faktiskt lite synd om amerikanerna i tv-serien Allt för Sverige som ska prova surströmming utan allt det som faktiskt gör att det är gott.
Det vill säga mandelpotatis, som man mosar till lite lätt på det smörade tunnbrödet, hackad lök och lite gräddfil, kanske en snaps för sången och stämningens skull.
Surströmming direkt ur burken, med stanken rakt upp i näsan – snacka om att sänka Sverige som matland. Då är friterade gräshoppor en gourmetsensation i jämförelse.
Köper: Årets glögg. Gör: Besöker ett språkkafé. Ser: Bond. Äter: Pepparkakor.