Alltså, det är inte JAG som tycker det (eller gör jag det?), men visst blir du också nyfiken? Tydligen är det en av SvD Juniors artiklar i provtidningen de lanserar för att locka nya, yngre målgrupper.
Klart jag måste ta en prenumeration åt barnen. Det är ju oemotståndligt att få svar på en massa onödigt vetande.
För hur kommer det sig att jag fortfarande inte kan åttans tabell som ett rinnande vatten, trots att matteläraren hotade ringa mig mitt i natten?
Och alla Europas huvudstäder, varför minns jag inte?
Men jag har stenkoll på alla bra kaféer jag någonsin har passerat.
Jag kommer ihåg att trana heter grus grus på latin och att Gyllene salen i Stockholms stadshus innehåller 18,6 miljoner mosaikbitar i glas och guld.
Och jag slår vad om att det där med fisar kommer att fastna i minnet, trots att jag aldrig kommer ihåg att boka föräldramöte i tid.
Linus Karlsson, en av dem som arrangerar Typ ett LAN (se artikel på sidan 4–5) säger att många medelålders (läs: jag) har fördomar mot dagens dataspel med sin verklighetstrogna grafik. Kanske inte konstigt. Googla på "tv-spel 80-talet". Det mördas lika mycket där, men med så pixliga gubbar att det är skrattretande.
Spel nu ser ut som att spelaren sitter med i en film och visst kan det se läskigt ut för nån som mest lät Pac-man gå runt och äta piller och riskerade att i sin tur bli uppäten av ett gulligt spöke.
Både unga på 80-talet och unga nu fattar nog skillnaden mellan dataspelsvåld och att utöva det på riktigt. Om inte så kanske det inte är spelandet i sig som felar.
För övrigt undrar jag följande:
Varför har tjejer i 16-årsåldern börjat spotta så mycket mitt bland folk?
Varför tuggar kvinnor 65+ alltid tuggummi med öppen mun?
Varför kan inte nyköpingsbor blinka rätt i rondeller?
Varför ligger alltid molnen täta över mitt hus när det är supermåne/solförmörkelse/norrsken?
Varför heter häst häst?
Se där lite småsaker jag hoppas att nån gräver fram svar på.
Äter: Älggryta. Tränar: Bär sten i trädgården. Hit och dit. Läser: Lina Axelsson Kihlboms Kommer du tycka om mig nu? Ser: Montalbano. Och tar mig emellanåt för pannan.