Det är onsdagskväll i Gnesta. Bilbo Bagger, Gandalf och ett gäng andra sköna typer står i begrepp att inta bioduken i "Hobbit: Smaugs ödemark", andra delen i Peter Jacksons ambitiösa epos.
Gnestatjejerna Wilma Sihlén och Maja Karlsson, båda tolv år, är riktiga Tolkienfans och har därför högt ställda förväntningar.
– Ettan var jättebra. Så jag tror att den här också kommer att vara det, säger Maja.
Totalt 42 biljetter säljs den här kvällen, de flesta direkt i kassan. Det är blygsamt för att vara premiären av en internationell storfilm, men ganska exakt på snittet för biografen i Gnesta.
Sedan invigningen i slutet av oktober har 1 500 biljetter sålts till 37 kommersiella visningar. Bortsett från den fullsatta premiären är det "Mig äger ingen" som är toppnoteringen. Den sågs av 151 personer under en enskild föreställning.
– Det är riktigt bra, säger Per-Magnus Almquist, en av två delägare i Eurostar, entreprenören som driver Elektrons bio på uppdrag av Gnesta kommun.
Företagets strategi ser ut som följer: Gå ut hårt, för att därefter anpassa sig till publikflödet efter hand. Det är därför det nu är riktigt tätt mellan filmerna på Elektron, och det är därför det kommer att vara det även i sommar.
I Trosa har intresset för sommarbio varit så litet att Folkets hus lagt det konceptet på hyllan, men i Gnesta tänker sig Per-Magnus Almquist att det skulle kunna fungera.
– Det är ju premiärer då också. Vi kör på så får vi se, säger han.
Att filmerna är färska spelar stor roll för många. Eurostar försökte sig på en repris av den relativt åldersstigna "Snabba Cash 3", och det fungerade inte alls. Bara sex personer satt i salongen.
En annan faktor som påverkar är vilken åldergrupp filmerna riktar sig till. De som är gjorda för att locka unga mellan 15 och 25 har hittills inte gått särskilt bra i Gnesta.
– "Thor" sågs av 27 personer, och på "Hunger Games" kom det bara 80 till tre visningar. Jag vet inte vad det beror på, men det kan vara så att de ser är i den åldern ser på Elektron som en tråkig skolaula. Men det är det ju inte alls längre, säger Per-Magnus Almquist.
Ljud och bild är nu helt i klass med det som hittas på vilken stor Stockholmsbiograf som helst. Per-Magnus Almquist känner gott hopp om att fler ska upptäcka det, och tar den hittills ganska blygsamma publiktillströmningen med ro.
20 personer per visning är enligt honom nog för att det ska gå runt.