"Rosa moln" kan låta sött och fluffigt. Som en romantisk komedi kanske, eller något barnvänligt och tecknat med matinéartad sändningstid på TV3.
Det här är något helt annat.
Titeln refererar till det som händer när en alkoholist har brutit sitt missbruk, och när kroppen producerar en hel massa lyckohormoner som tack.
Därefter händer det att mörkret växer sig större och mörkare än någonsin. Det är det som händer Greipr, en av huvudkaraktärerna i filmen som just nu spelas in i och omkring Gnesta.
För dagen – i en något bedagad, gul sommarstuga utanför Laxne.
– Tystnad! 24 B, 148 första, ljuder en myndig stämma.
En dammsugare trampas i gång i stugans allrum. Det är en tjej i rosa tröja och lila plyschbyxor som gör det. I flera miniters tid städar hon ryckigt och frenetiskt. På mattor, tavlor, bord.
Hon som städar heter Lea, är 23 år och har en dotter som inte längre får bo hos henne. Att hon städar just den här dagen beror på att hon tror att dottern ska få komma hem till henne.
Hedda Stiernstedt, som spelar Lea, beskriver sin rollfigur som impulsiv och hafsig, men fylld av kärlek till sin dotter. Hon är dessutom djupt deprimerad.
– Jag börjar bli van vid att spela deprimerad, för jag har haft många sådana roller. Det är en komplimang, skulle jag säga, för du måste ha ett djup inom dig för att kunna göra det. Lea är en mångbottnad person, en sådan roll som det är ynnest att få göra som skådespelare. Ofta får man bara skrapa lite på ytan, säger Hedda Stiernstedt.
Hon har, bland mycket annat, varit med i "Monica Z" och den populära ungdomsserien "Portkod 1321".
De runt 20 personer som gör filmen lever och andas rosa moln just nu. I tre veckors tid bor de på Krampans logi och filmar tio, tolv timmar om dagen. Här, i skogen runt omkring, på gatorna i centrala Gnesta.
Hur pass påfrestande är det att befinna sig i den mörka historien nästan all sin vakna tid? Ganska. I alla fall enligt regissör Alexis Almström.
– Man blir lite sugen på att göra komedi efter ett tag, säger han.
Kanske skojar han, kanske inte. Det är hur som helst det här de allihop vill göra. En film där Känslan med stort K står i centrum, och där den centrala frågan är vad som förmår människor att välja livet. Eller döden.
Lea och Greipr träffas på sjukhuset, det är så det börjar. Därefter pilar deras liv sida vid sida, och åt varsitt håll.
Albin Grenholm, som spelar Greipr, känner på ungefär samma sätt för sin roll som Hedda Stiernstedt för sin. Fast han uttrycker det på ett annat sätt.
– Det är skitroligt. Och skitjobbigt, säger han.
Albin och Hedda kommer utifrån, liksom manusförfattaren Marioan Hosseini och en del av teamet bakom kameran.
Kärntruppen går sista året på Stockholms Dramatiska högskola. Det här är deras examensprojekt, och de har valt att låta det växa utanför ramarna. Att göra kortfilm var uppdraget, "Rosa moln" blir 80, 90 minuter lång.
– Det är en långfilmssatsning. Vi ville göra det nu när vi hade chansen, säger Stefan Henriksson, filmens producent.
En vecka av inspelningstiden är förlagd till Stockholm, en vecka till Oskarshamn. Resterande tagningar görs i Gnesta och Laxne. Att valet föll på just den här trakten beror på att... tja, det var här de rätta miljöerna, helt enkelt.
– Vi tittade på 40-50 hus innan vi bestämde oss för det här. Det var tvunget att vara helt rätt, säger Stefan Henriksson.
Lea stänger av dammsugaren. Det är dags att ta tag i disken.