Det är svårt att träffa Thomas Andersson utan att tänka på filmhjälten Åsa-Nisses eskapader och hemmabyggen på 1950- och 1960-talen. "Jag tar det som en komplimang", säger Finspångs egen "Åsa-Nisse".
Det blir ingen tävling vid Årsunda strandbad och Storsjöns is i närheten av Sandviken den här vintern. Men Thomas Andersson är lika laddad ändå. Snart lastar han båda sina uppfinningar på släpet för vidare transport till Gästrikland. Det givna målet är att passera 100 kilometer i timmen, med båda ekipagen.
– Ja, det är drömmen jag jobbar emot. Jag har varit nära, men det fattas lite. Det blir publiklöst och inga tävlingar, men vi åker ändå dit och testkör, säger han när vi träffas i den fullproppade verkstaden i Ramstorp, strax utanför Finspång.
Där trängs jetopeden tillsammans med vattenraketen och diverse maskiner och verktyg. Den ombyggda sparken har en 95 liters behållare som fylls med 70 liter vatten under passagerarsätet. Resterande 25 liter laddas upp med tryckluft till 200 bar, vilket gör att tanken töms på cirka fem sekunder när man drar iväg.
– Det blir en jäkla acceleration, berättar Thomas entusiastiskt.
47-åringen står själv på sparken när det lägger iväg.
– Det ligger mycket spänning i upplevelsen. Ett åk är som två stadier. Först handlar det bara om att hålla sig fast så mycket det går, det är 350 kilos dragkraft. När accelerationsfasen är över, går det så pass fort att det är otrevligt och då är det försent att göra något.
Finns det några bromsar på vattenraketen?
– Nej. Det gäller att ha en rak och bred bana, hålla i sig och sikta rakt framåt. Än så länge har jag inte ramlat av och slagit mig.
Topphastigheten på vattenraketen är uppmätt till 97,8 km/h.
– Jag trodde vi skulle slå det och komma över 100 km/h förra helgen, när vi körde på sjön här intill. Jag hade lånat in en testförare, som väger betydligt mindre än mig. Men inte ens det hjälpte.
Med hjälp av en tryckluftskompressor pressas vattnet i tanken ut på cirka fem sekunder och ger sparken en rejäl skjuts framåt.
Finns det något du kan göra för att öka trycket och få ut mer effekt?
– Hmm, det beror också på vilka säkerhetsmarginaler man vill ha. Jag tror jag kan öka trycket och därmed farten. Men skulle det uppstå en explosion i nyllet så är det inte så bra.
Det låter miljövänligt att köra på vatten?
– Ja, men i ärlighetens namn använder jag lite bensin till tryckluftskompressorn.
I verkstaden står också den mer omtalade jetopeden. En Forshagamoped som byggts om till något helt annat.
– Mitt första projekt. Den vill jag också gärna få upp i över 100 km/h, men hittills har jag bara lyckats med 93 km/h. Jag arbetar på Siemens med gasturbiner, att bygga en jetmotor är lite på samma tema, förklarar Thomas.
Har du alltid varit en "uppfinnar-Jocke"?
– Intresset har alltid funnits. Men det är först de senaste fem-sex åren som förutsättningarna funnits. Det är svårt att hålla på med det här i en lägenhet, säger han med ett leende.
"När accelerationsfasen är över, går det så pass fort att det är otrevligt och då är det försent att göra något", säger Thomas om upplevelsen på vattenraketen.
Har du något mer projekt på gång?
– Jag har samlat på mig ett gäng tankar av samma typ som sitter på sparken, som kan bli grunden till ett hjulförsett sommarfordon. Det skulle också vara intressant att bygga något med en ångraket som drivkälla, men vi får se. Det blir också en annan nivå av farlighet med ånga.
Hur många timmar lägger du på din hobby?
– Alldeles för många enligt min sambo. Det konstiga är att det alltid blir stressigt innan det är dags för skarpt läge, säger Thomas inför testkörningen om en vecka.
Det är svårt att möta Thomas Andersson utan att tänka på filmhjälten Åsa-Nisses eskapader och hemmabyggen på 1950- och 1960-talen.
– Haha. Jag tar det som en komplimang, säger Finspångs egen "Åsa-Nisse".