"Jag har brunnit väldigt mycket för vård- och omsorg, men efter 20 år som chef i vårdsketorn kände jag att det var dags för någonting nytt. Nyfikenheten och drivkraften att vilja fortsätta utveckla mig själv och mitt ledarskap ledde mig hit. Och jag fick verkligen smaka på snabb utveckling", säger Ann-Louise Falander Karlsson.
Migrationsverkets nya enhetschef tar emot vid prövningsenheten. Där sitter också två ukrainska kvinnor och väntar, trots att receptionen är stängd. Den yngre av dem tar fram sin telefon, talar snabbt på sitt modersmål och trycker sedan på en knapp för att spela upp sin fråga. Den besvaras med en tumme upp – de ska få hjälp att lokalisera handläggaren de väntar på.
Ann-Louise Falander Karlsson hade bara hunnit jobba en dag när hon fick i uppdrag, av sektionschefen Per-Erik Bjurholt i Boden, att ställa om:
– Han sa att "Ni bemannar Skavsta från och med nu, alla flighter".
Sedan dess har personal från Flen varit på plats för att ta emot och informera Ukrainakrigets flyktingar och hänvisa dem till exempelvis servicecentret i Sundbyberg, där man kan ansöka om asyl. Därefter har många kommit till mottagningsenheten i Flen.
– Situationen har gått från att vi har haft en ganska låg beläggningsgrad till att plötsligt utöka så mycket vi bara kan.
Under sin andra vecka kom uppdraget att öka antalet boende, för att rymma ytterligare 100 personer lokalt. Bara några timmar innan intervjutillfället skrevs de sista kontrakten för att uppfylla det målet. I dag är omkring 200 flyktingar från Ukraina inskrivna på Migrationsverket i Flen.
– Jag skulle tro att vi inom kort får i uppdrag att kontraktera ännu fler lägenheter för att utöka platserna ytterligare, säger hon.
Efter en lång karriär inom vårdsektorn är statliga myndigheter och Migrationsverkets arbete nytt för Falander Karlsson, även om hon ser likheter mellan de båda branschernas empatiska grund och vilja att hjälpa andra.
En månad in i arbetet är hon överväldigad av det svenska folkets generositet.
– Det är oerhört många som mejlar in både till den centrala lägenhetssamordnaren men också till mig, för att erbjuda boendeplatser.
Allt måste dock gå via den centrala funktionen, så hon vidarebefordrar allt till rätt person men gläds av engagemanget.
– Vi är centralt bundna, bland annat i att vi inte än får hyra av privatpersoner. Det måste vara bolag om vi ska kunna tacka ja i det här skedet, förklarar hon.
I Flen finns inte heller någon beordran om att starta upp evakueringsboenden, alltså högst tillfälliga boenden med lägre standard, och därför har det inte heller varit aktuellt att nappa på de erbjudanden som har kommit gällande exempelvis HVB-hem och vandrarhem.
– Hur som helst måste det gå via den centrala samordnaren. Men kommunerna är ju också involverade i att skapa boendeplatser och de skulle kanske kunna vara intresserade av sådana erbjudanden?
"Vi kommer att klara det här även om det blir väldigt väldigt många fler än 75 000 som kommer till Sverige", säger Ann-Louise Falander Karlsson, enhetschef för Migrationsverkets mottagningsenhet i Flen. Det med anledning av generalsekreterarens bedömning att mellan 75 och 250 tusen väntas komma.
På frågan om hur mycket den första månaden på jobbet liknar vad hon hade föreställt sig brister hon ut i skratt. Att kalla det för en rivstart vore en underdrift.
– Man blir inkastad i att ta beslut och föra verksamheten framåt i ett ganska extremt tillstånd. Och det är jättefascinerande hur folk går på tå för att vi ska fixa det här.
Parallellt med att hon hanterar den rådande situationen tar hon tillfället i akt, när hon kan, att fördjupa sina kunskaper om den nya arbetsplatsen via Migrationsverkets många webbinarium. Dessutom arbetar hon intensivt med att rekrytera timvikarier.
– Vår verksamhet hade bantats så mycket, så vi hade aldrig hunnit det här om vi inte hade fått in nya vikarier, säger hon.
Faktum är att tempot har varit så högt att hon inte har hunnit lägga ut någon annons, men Migrationsverket tar ständigt emot spontanansökningar och ur den högen har flera personer anställts, främst för att iordningställa boenden och att ta hand om flyktingarna.
– Man får hemskt gärna ha adekvat utbildning, men framför allt ska man ha gymnasieutbildning, vara ostraffad, ha ett sunt förnuft och verka kunna samarbeta.
Kö utanför Migrationsverket i Malmö.
Hon är stolt över medarbetarnas och Migrationsverkets arbete i den pågående krisen och kommenterar bilderna på långa köer utanför myndighetens asylmottagningar som har förekommit i nyhetsrapporteringen de senaste veckorna.
– Det är ju så att det har varit enorma köer, men det handlar ju om att behovet har gått från noll till hundra på några dagar, säger hon och fortsätter:
– En vecka innan jag skulle börja hade Ukrainakriget inte ens startat. Dag två fick jag bereda personalen på att jobba övertid för att vi skulle klara av Skavsta och ankomsthallen. Jag lovar att vi jobbar så fort vi bara kan för att bibehålla kvalitet och processer och att ge ett gott omhändertagande.