En av anledningarna varför hennes bok utspelar sig i 70-talets Norrland är känslan av avstånd och onåbarhet. En känsla som kan vara svår att göra trovärdig i dagens sammhälle med bra täckning och mobiler ständigt närvarande.
Debutförfattaren Sandra Trankell minns med värme barndommens dagdrömmande.
– Jag kunde sitta hela dagarna och bara vara i mitt eget huvud. Jag har alltid varit lite introvert, så jag tror att det började där. Sedan jag insåg att jag kunde skriva ned historierna också har jag inte kunnat sluta.
I dag är hon 31 år gammal och för några veckor sedan stod hon med drömmen som föddes i flickrummet i sina båda händer – sin alldeles egna debutroman.
Sedan många år tillbaka bor och verkar hon i Stockholm. Om dagarna arbetandes som copywriter – om kvällarna filandes på nästa utkast. Men det var i barndomshemmet i Flen – på en av grannskapets första hemdatorer – som berättelserna och historierna började staplas på hög. Under tonåren fortsatte högen att växa. Osedd, i hemlighet. Byrålådan var länge den enda som fick läsa hennes texter, fram till dagen hon började på en tvåårig skrivarlinje som förändrade det mesta.
– Jag minns första gången jag skulle visa någon annan vad jag hade skrivit. Vi satt alla där i klassrummet och läste upp för varandra. Det var jätteläskigt, men jag hade förstått att man måste visa för andra om man vill utvecklas.
Det var snart tolv år sedan. Hur länge hennes nyutgivna debutroman "Tillflykten" hade legat och grott i henne vet hon inte, men till och från under de senaste åren pågick skrivprocessen. Stundtals en kamp mot sig själv.
– Det har varit perioder i processen då det känts omöjligt. Jag har haft slutet klart för mig hela tiden, men hur skulle jag ta mig från punkt A till punkt B? Som tur är har jag varit väldigt beslutsam och inte haft några andra projekt på gång samtidigt.
Sandra Trankell i krokarna kring sin arbetsplats i Gamla stan i Stockholm. Att både skriva i arbetet och på fritiden tycker hon berikar hennes författande.
"Tillflykten" beskrivs som en feelgood-bok. Två människor – i mycket varandras motsatser – hamnar på en plats de inte kan ta sig ifrån. De har inget annat val än att stå ut i varandras sällskap.
Sandra skriver vad som kommer naturligt till henne. Såsom relationer, vardagliga människor och ödets små oförutsedda kast. Helst med en klick mörk humor ovanpå.
Däremot vilar "Tillflykten" på någonting som ligger långt bort ifrån henne själv, i såväl tid som rum. Boken utspelar sig nämligen i 70-talets Norrland.
– Där gjorde jag det lite svårt för mig själv, men jag gillar utmaningen att leva mig in i en helt annan värld, säger hon och förklara hur hon gick tillväga:
– Jag har frågat mina föräldrar mycket om den tiden som jag tycker är så spännande. Jag är ju inte heller uppvuxen i Norrland, men min bror bodde länge i Arvidsjaur, där jag var mycket. Jag har också tagit från min uppväxt i Flen, jag vet ju hur det är att växa upp på en mindre ort, hur snacket går runt och hur närheten till människor runt omkring känns.
Sandra Trankell tycker att det svåraste med att skriva böcker är gestaltningen, att göra om bilderna hon har i huvudet till text.
Sedan boken publicerades, i både pappers- och ljudboksformat, har Sandra inte legat på latsidan. Ett andra manus är redan klart och redo att skickas till olika förlag. Vad som väntar framöver vet hon inte, förutom att hon vill fortsätta att skriva feelgood-litteratur. Men om hon får frågan, tror hon nog att en roman som utspelar sig i Flen kanske redan ligger och jäser någonstans i bakhuvets vrår.
– Jag har haft lite tankar på att skriva en bok som utspelar sig i Flen. På utbildningen började jag skriva en bok om en dammsugarförsäljare, men jag visste inte vad som skulle hända med honom. Det kanske blir något mer med honom. Flen känner jag ju verkligen.