Det hände att Hany Ahmed dagdrömde om att bli popstjärna eller fotomodell när hon var liten, men på bilderna hon såg fanns ingen eller få som liknade henne själv.
Hon föddes i Göteborg 1989 och flyttade till Flen som sexåring. Där blev hon medveten om att hennes utseende skilde sig mot majoritetens. Bara en annan flicka på Nybbleskolan hade lika mörk hy som hon. Men barndomen var trygg och fin, det var först när hon började i högstadiet som klimatet hårdnade och det hände att hon blev utsatt för påhopp.
– Första gången jag möttes av ett hakkors på mitt skåp var i sexan. Vi hade just bytt över till den stora skolan och det bildades grupperingar, minns hon.
I samma veva blev hon förälskad i en kille, men fick höra att hans föräldrar inte skulle vara okej med att han hade en svart flickvän.
– Tänk att det var så jag fick lära mig det ... i samband med att jag var kär. Att jag tvingades inse att det kan vara så, säger Hany Ahmed och fortsätter:
– Det är hemskt att barn i den åldern ens ska behöva hantera sådana problem. Låt barn vara barn!
Hon läste omvårdnad på Ellwynska skolan och ägnade sig åt dans på fritiden, vilket lockade henne att flytta till Stockholm efter studenten. En tjejkompis som jobbade extra som modell övertalade henne att skicka in bilder till en agentur.
– Hon fotograferade mig på sin balkong. Med klackar, stram tofs och de tightaste svarta jeans, så som vi tänkte att de ville att man skulle se ut.
Sagt och gjort. Zap models ville genast att hon skulle bli en av deras bokningsbara modeller – men inga uppdragsgivare hörde av sig.
Åren gick och Hany som först hade jobbat inom vården i huvudstaden började att arbeta med annonshantering på Blocket jobb innan hon blev sjukskriven. Först en gång och sedan igen.
Hälsoproblemen fick henne att prioritera om i livet. Hon sa upp sig i december utan någon tydlig plan på vad hon skulle göra.
– Jag insåg att livet är för kort och skört.
Då hade hon startat ett instagramkonto och fått förfrågningar om betalda samarbeten. Det kreativa och visuella inspirerade henne och vid några enstaka tillfälle under årens lopp hade hon testat att agera modell i kompisars projekt. Återigen kontaktade hon några agenturer.
– På måndagen hörde jag av mig, på tisdagen fick jag kontakt med Mikas och på onsdagen hade vi ett avtal, berättar Hany.
Det var i januari 2020 och Hany minns hur förväntansfull hon var efter de fina lovord hon hade fått av agenturen, som är en av landets största. Mötet gav henne självförtroende och hon började fantisera om sitt stora genombrott. Sedan kom pandemin.
Men trots att allt stannade upp i några månader så fanns intresset för Hany, hennes bruna hy, mjuka kurvor och 30 fyllda år kvar när sommaren kom. Sedan dess har hon frontat såväl reklamfilmer som sminkkampanjer och modereportage.
– 10 juni gjorde jag min första plåtning för Nelly och efter det så har det bara rullat på!
Plaza kvinna, Bikbok, Nelly, Caia, Bauhaus, Gina tricot och Halebop är bara några av uppdragsgivarna hon har hunnit med. Sedan mitten av februari syns hon världen över i H&M:s designsamarbete med poeten Yrsa Daley-Ward.
Ett par gånger i månaden åker hon till familjen i Flen och hon fantiserar hon om att flytta hem.
– Jag skulle vilja jobba som psykoterapeut eller psykolog i framtiden.
Hon ser framför sig att hon skulle bo i ett litet hus med källaren inredd till en oasliknande klinik. Dessutom leker hon med tanken på att komma hem och engagera sig i lokalpolitiken.
– Ibland fantiserar jag om att flytta hem, ta plats i kommunfullmäktige och bara skaka om den här kommunen, säger hon och skrattar.
– Det finns så mycket potential här. Ibland blir jag så ledsen när jag ser alla ungdomar som flyr här ifrån, för det är de som är Flens framtid. Man borde satsa på att få dem att trivas här.
Även om modebranschen har lång väg kvar att gå och även om hon önskar att utvecklingen till dagens läge hade gått snabbare så är hon glad över den breddade representation hon upplever.
– När jag växte upp fanns det inte modeller som var svarta eller kurviga. Det fanns kanske två svarta och en av dem var Naomi Campbell.
Nu får hon själv meddelanden från unga tjejer som säger att de är glada över att just hon är modell och att de identifierar sig med henne på olika sätt.
– Det ska väl finnas modeller i alla former och färger, för alla är ju olika!