Åttiosjuårige Rune Kjellström har sett ett samhälle som förändrats på många vis.
– Jag har varit med om en tid med knappt några hjälpmedel alls till den här fantastiska utvecklingen, säger Rune.
Polion gjorde att musklerna blev kraftigt försvagade och även om han inte behövt använda rullstol förrän på senare tid, har skadorna från sjukdomen gjort att han har haltat och haft svårt med rörligheten i armen.
– Jag blev väldigt hårt drabbad utav polions effekter. Huvudet vill mer än vad kroppen mäktar med, säger Rune.
Det har inte hindrat honom. För Rune har det alltid varit viktigt att funktionshindrade ska kunna leva i samhället utan problem, och handikapprörelsen har spelat en stor roll för att trycka på.
På kontoret i den vita enplansvillan med prunkande trädgård i Bryngelstorp finns Runes berättelser om livet som funktionshindrad nedpräntade. Delar av skildringarna har han delat med sig av till ett projekt på Sörmlands museum. För det har blivit många år i föreningsvärlden, där han varit aktiv för att tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar ska bli än bättre.
Redan 1945 gick han med i organisationen De vanföras väl, som har hunnit byta namn flera gånger sedan dess. Först till De handikappades riksförbund och numera DHR – Riksförbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Nästan lika länge har han varit medlem i polioföreningen, och under årens gång har han varit aktiv inom flera föreningar, bland annat som mångårig revisor. På 1990-talet var han med och bildade Handikappalliansen i Nyköping, med tanken att de olika föreningarna måste samarbeta för att ha större påverkan i samhället.
Många funktionshindrade i 1940-talets Sverige hamnade ofta inom yrken som skomakare och skräddare, men det var nya tider efter kriget och Rune fick chansen att studera till kontorist på Påhlmans handelsinstitut i Stockholm. Det ledde honom till en lång karriär som chef på Föreningsbanken i Nyköping. När han började på banken fanns inga ergonomiska lösningar eller anpassningar. Personer med funktionshinder fick klara sig bäst de kunde.
Men trots att samhället har förändrats, finns det fortfarande mycket att förbättra. Rune slåss aktivt för att öka tillgängligheten för rullstolsburna. Och trots svårigheter att ta sig in på de sörmländska slotten tar han gärna del av kulturen som bjuds.
– Man måste visa att det finns ett behov, men det finns många som hindras för att det är så bökigt.
Att som rullstolsburen ta sig in på slottsgården på Nyköpings hus beskriver han som ett sammelsurium av branta trappor, svåra lyft, riskabla håligheter och vådliga kullerstenar.
Nu för han en diskussion med Statens fastighetsverk, som äger slottet, som tillsammans med en slottsarkitekt utreder hur stenarna kan flyttas inne på borggården. Ännu är inga beslut beviljade, men till nästa års Gästabudsspel tänker Rune se till att slottet är bättre tillgänglighetsanpassat.
– Jag har jobbat med det här i hela mitt liv, och kan inte låta bli att fortsätta, säger Rune.