Upptakten till seglingsmånaderna i Stilla havet daterar sig till januari i år, berättar Jessica Segerberg, som sedan drygt ett år till vardags bor och jobbar i Göteborg, där hon etablerat sig som frilansfotograf.
– Det var tråkigt, grått och slaskigt i Göteborg så jag skrev till en kompis som var ute på en världsomsegling med en annan kille och frågade om jag kunde komma och hänga med ett tag. Jag förklarade att jag aldrig seglat eller dykt tidigare och frågade om jag kunde lära mig på plats, säger Jessica.
Svaret blev: "Kom!"
Efter lite förberedelsetid flög Jessica den 1 april till den lilla önationen Palau i Stilla havet, belägen norr om Indonesien och öster om Filippinerna, där den drygt elva meter långa segelbåten då befann sig.
– Jag och en kille till som också skulle vara med på båten ett tag kom samtidigt. Det vara bara att lära känna varandra.
Den närmaste månaden höll man sig runt Palau och Jessica lärde sig dyka med spännande sällskap som mantor, sköldpaddor och hajar.
– Vattnen där anses vara några av de bästa i världen för dykning, säger Jessica.
Från Palau gick seglatsen vidare västerut mot Indonesien. Sträckan skulle tagit en vecka men tog två, berättar Jessica.
– Av 14 dagar var det 12 helt utan vind. Det kan bli så vid ekvatorn, Stilla havet var verkligen helt stilla och spegelblankt, men vi drev åtminstone åt rätt håll de dagarna...
De dagarna till havs var samtidigt både häftiga och sköna, säger Jessica. Inga mobiler fungerade, man hade ingen kontakt med resten av världen förutom en satellittelefon för nödsituationer, vilket gav en välbehövlig mental avkoppling, menar hon.
Seglatsen i indonesiska vatten gav också många möten med vänliga människor, berättar Jessica. Bland annat minns hon ett strandhugg vid en fiskeby på ett liten indonesisk ö.
– Vi behövde mer färskvatten och fick hjälp med det. Vi blev också bjudna på mat och blev mycket väl mottagna. Där och på andra ställen där vi stannade utgick alltid de vi mötte från att vi var vänligt sinnade.
Jessica och hennes medseglare blev dock varnade för att det längs vissa delar av Indonesiens kust fanns mindre vänligt sinnade pirater, vilket gjorde att man ibland nattetid seglade utan tända lanternor. Direktkontakt med pirater slapp man uppleva.
– När vi kom till Bali hoppade jag av och flög hem, så jag var tillbaka i Sverige i mitten av juli, säger Jessica.
Resten av besättningen blev kvar på Bali en månad för att reparera båten. Därefter är planen att runda Afrika och vara tillbaka i Sverige om ett år, berättar Jessica.
Själv kom hon hem med många oförglömliga minnen, massor med egentagna bilder och en hel del seglings- och dykkunskaper.