För tolv år sedan levde Rebecca sin dröm. Hon bodde med maken Kalle och sonen Harry i ett fritidshus, som familjen renoverade och byggde ut.
– Men när Harry var knappt fem månader blev Kalle uppsagd. Det slog omkull vår ekonomi.
Kostnaderna var större än inkomsterna. Besparingarna gick åt.
– När blöjorna tog slut fick vi använda frottéhanddukar, så illa var det. Och vi sålde inte huset för att vi ville, utan för att vi var tvungna.
Det är en erfarenhet fylld av både ångest och skam, en erfarenhet som hon gärna hade varit utan. Men den har gett henne lärdomar.
– Jag är lite av en expert på att trolla med knäna. Vår familj, som består av fem personer, har i dag matkostnader på bara 3000 kronor per månad. Jag handlar smart. Hos oss finns det inte många nya plagg, men de funkar.
Förra året föddes hennes och Kalles tredje barn – sonen Walter. Under föräldraledigheten i våras upptäckte Rebecca Facebook-gruppen En hjälpande hand, startad av trebarnsmamman Nettan Gustafsson. Sedan dess gör Rebecca en insats, som en av nio administratörer.
– I början var det ganska lätt, vi hade ett par–tre ärenden per vecka. Men antalet ärenden ökar hela tiden.
Rebecca vet hur det är att vara behövande och kan förmedla egna kunskaper. Men framför allt så kan hon hjälpa behövande att nå ut med sina rop efter hjälp.
Rebecca rabblar exempel på behövande. Pensionärsparet som fått stora oväntade tandläkarkostnader. Ensamstående mamman som saknar vinterskor till sina barn. Mamman och döttrarna som har skyddad identitet och saknar mat på bordet. Någon har försatt sig själv i en utsatt situation. Någon har hamnat mellan myndigheternas stolar. Någon har råkat ut för något oförutsett. Någon har drabbats av sorg eller sjukdom. Alla vädjar de om hjälp.
– Alla har sin historia, att inte bli berörd är svårt och vi gör alltid vårt bästa för att hjälpa.
I början var Rebecca naiv, men hon insåg snart att forumet kan locka till utnyttjande, att hon inte fick vara för godtrogen.
– Vi kontrollerar dem som söker hjälp så mycket som möjligt. Någon kanske slinker igenom, men vi hjälper i alla fall många.
Rebecca arbetar ideellt – på dagtid när sonen sover middag och på kvällstid, när maken arbetar och de tre sönerna somnat för natten.
– Det blir som ett gift att hjälpa, konstaterar hon.
Fotnot: I morgon möter vi Michaela, 22, som fått hjälp via En hjälpande hand.