Hösten 1974 fastnade Helene Burlin, 25 år, för en annons i Södermanlands Nyheter. Tidningen sökte en så kallad perforatris, till ett vikariat på deltid och kvällstid.
– Om jag fick jobbet skulle jag inte behöva lämna bort min dotter, som var 15 månader, men ändå tjäna pengar.
Och så blev det. Helenes huvudsakliga uppgift blev att skriva in text, både reportrars artiklar och texter skrivna av icke anställda.
Året därpå genomgick SN ett stort teknikskifte, blyteknik byttes mot offsetteknik, och Helene fick via tidningen en grafisk utbildning. Hon lärde sig att montera tidningen på papper och att producera enklare annonser.
Efter tre år som vikarie fick hon fast anställning, men fortsatte att arbeta deltid.
– Det har varit bra för vår familj, den har mått bra av det. Min pension blir inte jättestor, men pengar är inte allt här i livet.
1994, när Helene arbetat på SN under 20 år, kom nästa stora förändring. Tidningens organisation gjordes om från grunden, sätteriet lades ned och de anställda delades upp på redaktion respektive annonsavdelning. Helene, som alltid varit mer intresserad av språk än av formgivning, valde redaktionen. Kvällstid byttes mot dagtid, vilket nu passade Helene bra.
– Jag jobbar bäst på mornarna – även hemma. Då vet jag att jag kan slappa med gott samvete och vara en livsnjutare på eftermiddagen.
Med digitalisering minskade behovet av textinskrivare på SN. Reportrar fick egna datorer att skriva på och allt mindre material utifrån, exempelvis artiklar från frilansande reportrar, insändare och debattinlägg, kom till redaktionen skrivet på papper. 2006 blev Helene ombedd att ta tjänsten som redaktionsassistent.
– Först var jag lite moloken. Men så bestämde jag mig för att göra jobbet riktigt bra.
Och vi kollegor har aldrig sett Helene nedstämd. Tvärtom.
– Fredagar är veckans bästa dag. Måndagar är veckans näst bästa, för då ligger hela veckan framför dig och den kan bli hur bra som helst, har Helene många gånger kvittrat.
Som redaktionsassistent har Helene varit chefredaktörens assistent. Hon har haft ansvar för redaktionens bemanning, har beviljat anställdas ledigheter och rekryterat vikarier. Hon har också haft hand om Guiden, där privatpersoner och föreningar marknadsför evenemang.
Helene har under sina 40 år på SN varit medlem i grafiska fackförbundet. Teknikskiften har gjort att fackets tapp på dagstidningar har varit stort.
– Jag är SN:s sista grafiker, säger hon stolt.
I dag, den 31 mars, är det Helenes sista anställningsdag på SN.
– Jag har stortrivts här, faktiskt särskilt som redaktionsassistent. Samtidigt känner jag mig fri och lycklig. Nu vill jag ägna mig åt en massa roligt i köket, exempelvis experimentera med goda efterrätter.