Siw Johansson var under sina sista yrkesverksamma år vd i näringslivsbolaget Onyx. Våren 2011 blev hon – efter två års övertid – pensionär.
– Jag har gått efter almanacka och klocka i 52 år. Nu har jag bestämt mig för att inte ta på mig något förrän till hösten, sa hon då i en tidningsintervju.
Men så hörde föreningen Bloom av sig. Siw fick höra att många familjer hade en svår ekonomisk situation och att barn därför for illa.
– Jag hade inte kommit i kontakt med dem, kunde inte i min vildaste fantasi förstå deras tuffa vardag.
Siw kunde inte tacka nej när hon ombads att bli medlemsansvarig.
– Föreningen är helt ideell. Hundra procent av medlemsavgifterna går till behövande. Det är smart, det var det som gjorde att jag tände på idén.
Bloom vänder sig till barn, ungdomar och ensamstående föräldrar i Nyköping som har det svårt ekonomiskt.
– Föreningen ska inte blanda sig i politik, inte ta samhällets ansvar. Bidragen ska sätta guldkant på tillvaron för dem som bäst behöver det. Vi ger till det där lilla extra, som familjerna aldrig själva har råd med.
Guldkanten kan exempelvis bestå i inköp av begagnade cyklar och möbler, inträde på djurpark eller badhus, teater- eller biobiljett, kostnad för kollovistelse, tågbiljett för resa till släktingar. Mottagare kan bara beviljas bidrag en gång per år.
– Vi vill hellre att så många som möjligt får hjälp.
Till sin hjälp har Bloom ett tiotal kontaktpersoner, inom bland annat socialförvaltningen, Svenska kyrkan, nykterhetsrörelsen, kvinnojouren och familjecentralen.
– De möter i sitt dagliga arbete familjer som har det svårt ekonomiskt. De kan bäst avgöra vilka som just för tillfället har störst behov och är vår garant för att hjälpen eller pengarna hamnar där de mest behövs.
Kontaktpersonerna föreslår vilka föreningens styrelse ska bevilja bidrag.
– På de första styrelsemötena satt jag nästan och grät, minns Siw.
Hon minns särskilt en ansökan. En ensamstående pappa kände skam när han fick gå till sin pappas begravning i slitna kläder. Nu hade mamman dött och han hade inte råd att köpa nya kläder till hennes begravning heller.
– Det är ytterst sällan som vi avslår en ansökan. Och han fick förstås pengar till att köpa en kostym.