Volontärresan som gick bakåt i tiden

– Jag blir ständigt påmind om hur bra jag har det i Sverige, säger hon.
Det är en önskan om att få ge tillbaka som gjort att Johanna Holmer vid flera tillfällen rest ut i världen och volontärarbetat. Nu är hon nyss hemkommen från en månads arbete i Rumänien där hon varit på ett sjukhus i Transylvanien.
– Det är nog äventyrslusta i kombination med att få ge något tillbaka som gjort att jag rest ut, säger hon.
På sjukhuset arbetade Johanna med små barn som på olika sätt behövde vård. Sjukhuset var underbemannat och standarden eftersatt och Johannas och de övriga volontärernas jobb handlade till stor del om att ge barnen uppmärksamhet.
– Jag är ju ingen sjuksyrra men vi tog hand om barnen under dagen och gav dem uppmärksamhet, något de hade en väldig brist på annars.
Under vistelsen i Rumänien bodde Johanna inackorderad hos en dam i staden Brasov, förutom Johanna var det två andra volontärer som delade på utrymmet i damens etta. Värdinnan själv sov i köket och Johanna berättar att de levde tätt inpå varandra.
– Visst, vår lägenhet här i Nyköping är inte heller så stor men det var ändå så skönt att komma hem och få lite utrymme för sig själv. Standarden var ju också helt annan än här, det var strul med el och vatten exempelvis. Det är samma EU men ändå så totalt annorlunda mot Sverige. Det kändes ungefär som att förflytta sig 40 år bakåt i tiden om man jämför med den svenska standarden på inredning, medicinsk utrustning och annat.
Vid tidigare volontärresor har Johanna varit i bland annat Australien och arbetat med olika typer av miljöprojekt. Hemma i Sverige arbetar hon som vakthavande befäl på Kustbevakningen i Karlskrona och pendlar mellan Blekinge och lägenheten i Nyköping.
– Det tycks vara min lott i livet att pendla, säger hon och skrattar. Vi flyttade hit till Nyköping för att min sambo Fredrik fick jobb här och eftersom jag jobbar så oregelbundet så var det enklare för mig att pendla.
Även om resan till Rumänien var påfrestande på flera sätt är Johanna säker på att hon kommer att vilja resa ut igen, inte minst för att hon menar att volontärarbete är en bra påminnelse om hur gott ställt vi själva har det.
– Det är vid såna tillfällen man blir påmind om vad som är viktigt i livet och det är inte de materiella sakerna. Jag är medveten om hur bra jag har det och det känns som att det minsta jag kan göra som tack är att hjälpa någon annan, någonstans i världen.

Fotnot: Johannas blogg från resan finns på http://johannaholmer.wordpress.com