Stam efter stam av hundraåriga granar fyller den drömska skogen utanför Forssjö. Snart kommer alltihop att vara borta. Den lilla insekten granbarkborre har fullkomligt invaderat skogen och angripit varenda gran. De granar som inte redan är grå skelett, kommer snart att vara det. Då har granbarkborrarna redan dragit vidare, till nästa skog. Och sedan till nästa.
De stora problemen med granbarkborre startade den varma och torra sommaren 2018. Granbarkborrarna fanns förstås även innan dess, men kunde hållas i schack av ekosystemet. Men sommaren för tre år sedan var otroligt gynnsam för insekten, som kunde svärma flera gånger, och den varma våren i fjol hjälpte till ytterligare.
I år var våren kall och blöt och har gjort att spridningen av granbarkborre tycks ha stannat upp på många håll i Sörmland och resten av södra Sverige.
Men det märks inte här i Forssjö.
– Här är de i sitt livs form, konstaterar Pär Viksten från Skogssällskapet, som assisterar kommunen i skogsfrågor.
2,3 hektar, en yta motsvarande drygt fyra fotbollsplaner, av den här skogen behöver avverkas, menar kommunen. De väntar nu bara på det sista tillståndet från Skogsstyrelsen för att dra igång.
Från början var det tänkt att avverkningen skulle ske genom så kallad sök-och-plock, där man går in och tar ner de enskilda angripna träden. Det skulle ske skonsamt med hjälp av häst och vagn. I maj spraymarkerades sex angripna träd som skulle tas ner.
I dag är alla träd i skogen angripna.
– Det blir ju ett hygge, men vad ska vi göra? Det här är egentligen en vital skog, men granbarkborrarna är så otroligt många. En granbarkborre tar ju inte död på ett träd, men här är det 5 000 i varje träd, som förökar sig till 50 000 stycken när de svärmar. Det blir en väldig utväxling om de svärmar två eller tre gånger, säger Pär Viksten.
Målet är att plocka bort alla angripna träd, för att minska spridningen av granbarkborre. Planen är sedan att plantera ny granskog och försöka återställa miljön på sikt.
Men det är inte bara att avverka. Inom området finns en vattentäkt, som kräver särskilda tillstånd. Dessa har kommunen fått. Men här har Skogsstyrelsen också hittat den fridlysta orkidén knärot, vilket gör att avverkningen kan kräva ett tillstånd från länsstyrelsen. Det är detta besked som kommunen nu väntar på från Skogsstyrelsen.
– Vi kan undanta den plats där knäroten växer från avverkning, omkring 1 000 kvadratmeter. Men sedan kanske de kvarlämnade träden blåser omkull och hela marken bryts upp – det är ju inte bättre för knäroten, säger Pär Viksten.
Linda Aldebert menar att naturvärdena i detta område är akut hotade hur de än gör. Knäroten växer varken i död eller avverkad skog.
– De kräver en kontinuerlig granskog för att trivas, säger hon.
I den här skogen utanför Forssjö har kommunen inte gjort några åtgärder mot granbarkborren tidigare. Det har man däremot gjort på andra platser.
– Där vi avverkade förra året är det mycket mindre angrepp nu. De senaste månaderna har vi tagit bort angripna träd och vindfällen i Krämbol och Djulönäs, så nu hoppas vi att vi fått dessa områden under kontroll.
Linda Aldebert säger sig vara genuint orolig för skogen:
– För två, tre år sedan var skogen frisk. Nu finns det angrepp i mer eller mindre alla skogar. Skogen här i Forssjö är ingen produktionsskog utan har andra värden, det är en rekreationsskog. Det är så otroligt sorgligt.