Ja, vårsolen över Ramdalens IP i Oxelösund lyste klart starkare än vad den tunge och målfarlige anfallaren Pontus Holmström gjorde då han linkade av konstgräset.
– Det här kändes inte så jäkla bra. Vi var mycket bättre än dem hela matchen, sa Holmström.
Anledningen till detta var bristen på mål framåt, i förhållande till hemmalagets spelövertag och den mängd klara målchanser som de blågula vaskade fram.
– Och de har ju inte så mycket mer än sina två mål. Två omställningar där de är effektiva. Det där måste vi få bort, menade Pontus som själv nitade dit 28 mål ifjol.
Han själv visade dock goda tendenser till att åtminstone tangera den gångna säsongens målskörd. 1–1-målet kom på den andra halvlekens sista spark – eller nick rättare sagt. Ett typiskt Holmström-mål.
– Den kom jag upp fint på, mindes han tillbaka.
Hörnan slogs av hemvändaren Alexander Jansson, som med sin snabbhet och tunga vänsterskott drev på hemmalagets offensiva press – tillsammans med Holmströms tyngd och styrka i luftrummet. Eskilstunalaget hade för dagen sin främsta spets i August Johanssons målvaktsspel.
– Jag hade ju en del nickar som han gjorde några bra räddningar på.
Det enda att anmärka på i dennes målvaktsspel var hans placering i samband med en OIK-frispark i matchminut 79 vid ställningen 1–2 – något Holmström drog nytta av. Då fick till och med den ännu mer frisparkskapable Alex Jansson stå åt sidan.
– Jag sa att han fick skjuta den, annars sätter jag den. "Ta den du då" sa Alex då, skrattade Holmström som visade att Alex gjorde rätt i att låta Pontus ta hand om den.
Den räddade 2–2. OIK-tränaren Andreas Hillukkala var helt inne på Holmströms analytiska linje efteråt.
– Spelmässigt var vi överlägsna, vilket bådar gott. Så här kommer det nog se ut stora delar av säsongen med ett uppställt försvar emot oss.