De vet själva hur viktigt ett husdjur kan vara.
Pär Friberg, kyrkoherde i Daga församling, och Jennie Högberg, präst i Frustuna, har båda nyligen börjat på sina nya jobb i Gnesta. De ville bort från Stockholm, sökte lugnet på landet som det heter. Samtidigt ville de inte flytta för långt från Pärs barn och barnbarn och sin vänkrets.
– Jag växte upp på landet, på en gård, och efter många år i stan längtade jag tillbaka ut i naturen, säger Jennie.
Föräldrarna räddade hästar som skulle till slakt, och på gården fanns också en udda samling djur. Förutom katter och hundar fanns där också ett får, höns och geten Ida.
Startskottet för att ta fram en begravningsceremoni för djur kom dock långt senare. Paret tog emot en hundvalp, en vit och brun spanieltyp med bruna fräkenliknande prickar på nosen, som fick heta Sigge. När Sigge åt en fimp sökte de veterinärvård, och när ett blodprov togs upptäcktes det att Sigge var njursjuk.
– Redan då fick vi börja tänka på hur vi skulle ta farväl, säger Pär.
Sigge blev två år och i år är det tre år sedan han dog. Trots det känner de fortfarande av förlusten av sin lilla hund. När Jennie berättar om saker de gjorde tillsammans, om hur de brukade dansa till musik, tåras ögonen.
– Man sörjer en familjemedlem som inte är människa. Det är viktigt att sörja, och inget man ska skämmas för. Många kanske inte vågar visa sorgen utåt, de kanske får höra att det var ju bara en hund, eller får frågan när man ska skaffa en ny. Det är nog inte illa menat, men man kan inte skaffa en ny Sigge. Det är också det där med ägande som skaver lite. Att djur är något man skaffar. Eventuellt kan vi ta emot ett nytt djur, brukade jag svara, säger Jennie.
För att säga farväl till Sigge satte Jennie ihop en enkel begravningsceremoni. I faktarutan kan du läsa hur den går till.
Tanken är att denna ordning för begravning kan användas av vem som helst, som en hjälp att ta farväl.
– Det kan vara för barnens kanin, en älskad hund. Kanske barnen hittar en död fågel och vill begrava den.
Jennie blev sedan ombedd att ta med sin begravningsordning i en antologi som heter "Alla varelser ropar till mig". I den finns också Pärs friluftsgudstjänst för djur. Den kom till när han jobbade vid Sofiakyrkan i Stockholm. Djur är oftast inte välkomna in i kyrkan, som det brukar vara med offentliga lokaler, och där fanns många med hund i församlingen.
– Då växten tanken fram att en utegudstjänst för husdjur, där de skulle vara välkomna och få välsignelse. Det blev populärt, jag tog med det till nästa arbetsplats i Skarpnäck och skulle vilja göra det här också.
Tanken är att det ska ske runt Franciskusdagen i höst. Franciskus är djurens skyddshelgon.
– Det handlar också om att lyfta fram alla djur. Inte bara husdjur, utan alla djur i djurfabriker. Jennie och jag är veganer, och det har varit en process där vi tänkt igenom rättvisefrågan och jordens livsmedelsförsörjning, hälsan, klimatet. Men det var nog först i det känslomässiga, när jag upplevde hur Sigge led och kände smärta, som jag kom till insikt om hur djur lider på samma sätt som människor lider, säger Pär.
Han har skrivit debattartiklar i ämnet som publicerats i flera tidningar. För det här paret genomsyras livet av kärlek till både människor och djur.
–Alla är en del av skapelsen, och för många är det i mötet med djur som man inser det, säger Jennie.