Anders Wetterin, LRF:s expert på jakt och vilt, säger att det är en väldigt stor händelse att få sina tamdjur attackerade av rovdjur.
– Om du får ett 20-tal får eller fler rivna på en natt så är det stressande. Du har förmodligen inte sett hur det gick till så du vet inte hur djuren har lidit och du vet inte hur du ska kunna skydda dig nästa natt, säger han.
Staten ersätter skadade djur, men inte alltid merarbetet som tillkommer.
– Man får extra tillsyn och behöver kanske flytta djuren närmare gården. I värsta fall måste man ta in dem i förtid och behöver då utfordra dem under längre period.
Det brukar därför bli en minusaffär för jordbrukaren. Efter ett angrepp på en gård är sannolikheten för nya angrepp hög.
– Vargarna vet ju att de lämnat hundratals kilo kött efter en attack, även om bonden oftast hunnit transportera bort kadavren.
Det innebär att djurägaren måste skydda sig under tiden. Det finns viss hjälp att få av länsstyrelsen men enligt Anders Wetterin är tidsutsträckningen i sig ett problem.
– Efter det första angreppet är det inte alltid självklart att länsstyrelsen går med på skyddsjakt utan det krävs ofta några stycken. Det blir obegripligt för den enskilde när fåren just har dött.
Enligt Anders Wetterin får drabbade djurägare i praktiken finansiera rovdjurspolitiken i för stor utsträckning.
– Det finns ersättning men vi har ett ganska krångligt regelverk som gör att den ofta blir lägre än vad man förlorar, säger han.