Lena Gustafsson, Mira Koziel och Anita Andersson har jobbat många år som nattsjuksköterskor i Gnesta kommun. Ett arbete som stundvis är stressigt och krävande, men också ett arbete de varit stolta över. Men inte längre.
– Nu går man med hjärtat i halsgropen. Jag närmar mig pension, men vet inte om jag vill bli gammal och sjuk i Gnesta kommun, säger Anita Andersson.
De är starkt kritiska till hur hemtjänstpersonalen har hanterats av både hemtjänstens och förvaltningens ledning. De anser också att det är märkligt att de under hela processen har utelämnats.
– Varför har ingen pratat med oss? Vi är ju de som jobbat närmast den här personalen, vi ses eller har telefonkontakt flera gånger varje natt. Om man gjorde en utredning borde man ju frågat oss, säger Mira Koziel.
Under natten jobbar två personer ur hemtjänsten, och en sjuksköterska. Sjuksköterskan jobbar för hela kommunen, täcker både äldreboenden, larm från hemtjänsten, är behjälpliga när ambulans inte kan åka ut eller dröjer, och har patienter som vårdas hemma i livets slutskede. Hemtjänsten tar hand om hembesök enligt ett schema, och rapporterar till sjuksköterskan, som är ansvarig.
– Vi hade ett otroligt samarbete med gruppen som fick gå. Det kändes tryggt, de hade en bra kliniskt blick och rapporterade hela tiden till oss. Efter dem har man satt in vikarier, många utan utbildning. Man har ersatt kunskapen med huvuden, säger Anita, som samtidigt är tydlig med att det är cheferna man kritiserar, ingen annan.
– De som hoppat in har gjort det för att de är tillfrågade, och de har ställt upp. Det är inte deras fel att de inte fått rätt inskolning och hjälp. Vikarier har skolat in vikarier, och det kan inte de lastas för, säger hon.
De beskriver hemtjänsten som deras armar och ögon under natten. En erfaren undersköterska inom hemtjänsten som känner patienten kan se saker och avvikelser som en oerfaren inte kan.
– Nu sker ingen återkoppling. Man följer schemat, gör sina besök, och står det blöjbyte gör man ett blöjbyte och inget mer. När vi frågar om hur allmäntillståndet var, kan de nya inte svara för de har inte den erfarenheten. Det gör att läget just nu känns ganska osäkert för de äldre, säger Lena Gustafsson.
De fyra hemtjänstmedarbetarna fick gå för att de var obekväma, enligt sjuksköterskorna.
– De kunde gå på och krävde att man skulle jobba patientsäkert. Det kunde ledningen inte tåla. Och resultatet är situationen vi har nu, säger Lena Gustafsson.
Sjuksköterskorna är särskilt kritiska till hur hemtjänstpersonalen stängdes av direkt, utan förvarning, och anser att hemtjänstpersonalen fick kritik för saker som de hela tiden hade pekat på som problem.
– De var ombedda att skriva avvikelser, och gjorde det. Men sedan fick de det slängt i ansiktet. Hemtjänstpersonalen bad sin chef om ett möte i flera månader för att de ville rapportera om att de gick på knäna, men det enda möte de bjöds in till var det där de blev avstängda. I alla skeden har man försvårat för dem, för när de var villiga att jobba över med dokumentation skulle de inte få betalt, säger Lena Gustafsson, och fortsätter:
– Och i inget skede har man pratat med oss, vare sig det gäller utredningen eller rekryteringen av ny personal. Hade hemtjänstledningen lyssnat på dem i stället och satt in mer personal hade hela den här röran och massor med pengar sparats.