I tidningens rapportering om Solbackas förfall konstaterade kommunen att fastigheten visserligen har ett kulturhistoriskt värde, men att det inte finns någon formell märkning. Och även om det funnits ett formellt skydd hade det inte påverkat kommunens verktygslåda i fallet, hette det.

Men efter att ha studerat lagen lite närmare säger planeringschef Tomas Enqvist nu att det kulturhistoriska värdet visst kan spela viss roll i samhällsbyggnadsförvaltningens bedömningar.

– Det finns en viss distinktion mellan vanliga byggnader och kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Vad det innebär får man avgöra från fall till fall, säger Tomas Enqvist.

"Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras", står det i plan- och bygglagen.

I praktiken ändrar detta inte kommunens bedömning just nu, men paragrafen kan spela in om till exempel fasaden börjar lossna i framtiden. Det behöver alltså inte vara fara för liv och hälsa för att kommunen ska kunna gå in med ett föreläggande.

– Men så långt har det inte gått än, men vi kommer att bevaka det här framöver, säger Tomas Enqvist.

Solbacka skyddas i dag varken av formuleringar om kulturhistoriska värden i detaljplanen, eftersom det inte finns någon detaljplan, eller av så kallad byggnadsminnesmärkning vilket bland annat stationshuset i Gnesta gör. Det senare beslutar länsstyrelsen om.