Sonen har mÄnaders frÄnvaro: "FÄr inte hjÀlp"

MĂ„nader av frĂ„nvaro – förĂ€ldrar till hemmasittande pojke sĂ€ger att de inte fĂ„r hjĂ€lp av Frejaskolan.

Lindha och Johan Lemhagen sÀger att de inte fÄtt hjÀlp av Frejaskolan. "Vi vet att vi inte Àr ensamma i Gnesta, det finns flera som har samma problem. Det Àr dÀrför vi nu vÀljer att gÄ ut öppet."

Lindha och Johan Lemhagen sÀger att de inte fÄtt hjÀlp av Frejaskolan. "Vi vet att vi inte Àr ensamma i Gnesta, det finns flera som har samma problem. Det Àr dÀrför vi nu vÀljer att gÄ ut öppet."

Foto: Maja Edsö

Gnesta kommun2019-10-11 21:08

Lindha och Johan Lemfors son gĂ„r i tredje klass. Den hĂ€r terminen har han 20 frĂ„nvarodagar – alltsĂ„ en hel mĂ„nads frĂ„nvaro. Under vĂ„rterminen i tvĂ„an var han borta i fyra mĂ„nader. 

– I ettan gick det ok. Han klagade pĂ„ ljudnivĂ„n men kunde fĂ„ jobba i ett grupprum. NĂ€r han inte kunde sitta stilla fick han springa ett varv runt huset. Men i tvĂ„an eskalerade det, och dĂ„ blev han hemmasittande fyra mĂ„nader i strĂ€ck, sĂ€ger Lindha. 

Sonen har diagnosticerats med ADHD och autism. Det innebÀr att han bland annat har extrem energi, svÄrt att koncentrera sig, svÄrt med det sociala samspelet och med buller. Han krÀver tydliga rutiner och nÄgon som kan hjÀlpa honom avbryta

– NĂ€r det hĂ€r brister i skolan fĂ„r han som en spĂ€rr och vĂ€grar gĂ„ till skolan. DĂ„ kan man inte bara lyfta ut honom i bilen och köra ivĂ€g honom till skolan, för dĂ„ bygger man bara pĂ„ den dĂ€r spĂ€rren Ă€nnu mer. Det hĂ€r har gjort oss helt knĂ€ckta. NĂ€r han Ă€r hemma frĂ„n skolan, mĂ„ste ju jag vara hemma frĂ„n jobbet, sĂ€ger Lindha.

Lindha och Johan sÀger att de har tur som har förstÄende arbetsgivare. Men den hjÀlp de har fÄtt av Frejaskolan upplever de som allt annat Àn tillrÀcklig.

– Allt har varit pĂ„ vĂ„rat initiativ. Vi har suttit i möte efter möte efter möte, vi har lĂ€mnat över hans journal med diagnos dĂ€r det stĂ„r vad han behöver. De vet vad han behöver, Ă€ndĂ„ stĂ„r vi hĂ€r, och nu hĂ„ller mardrömmen frĂ„n i vĂ„ras pĂ„ att upprepas. Barn har ju skolplikt, men ingen pĂ„ skolan reagerade, ingen hjĂ€lper oss. I  slutĂ€ndan handlar det om pengar, sĂ€ger Johan.

I vÄras fick deras son en egen resursperson som hjÀlpte honom. Varje morgon möttes han up av resursen, nÀr skolarbetet eller situationen i klassrummet blev övermÀktig kunde de avbryta, och resursen kunde hjÀlpa till att avstyra konfliktsituationer med andra barn som kan uppstÄ pÄ grund av diagnoserna och deras symptom.

– Men den resursen tog man bort. Helt plötsligt skulle han klara sig sjĂ€lv. Och resultatet Ă€r att han gick hemma igen nu i höst, sĂ€ger Lindha.

Sedan dess har sonen en resurs ibland, men den resursen kan plötsligt fÄ ett sms som kallar bort den till en annan elev.

– PĂ„ det senaste mötet med rektorn fick vi höra att vi skulle bara veta hur dyrt det Ă€r med en resurs. Vad ska vi svara pĂ„ det? Vi kan ju inte trolla bort vĂ„r sons behov, sĂ€ger Johan, och fortsĂ€tter:

– Vi anmĂ€ler nu skolan till Skolinspektionen, för sĂ„ hĂ€r fĂ„r det inte vara. 

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!