På individ- och familjeomsorgen kan man inte uttala sig om Peter Mathissens specifika fall. Istället säger de att tandvård generellt är något som man "bör" få hjälp med om det står klart att man inte hade möjlighet att stå för kostnaden när problemen uppstod och att man inte inom överskådlig tid kommer kunna hantera situationen. Ann Karlsson är handläggare på socialförvaltningen och berättar mer.
– Vad gäller tandvård säger Socialstyrelsen att man bör ge bistånd till skäliga kostnader för nödvändig tandvård. Men först måste vi göra en bedömning om det var något man borde ha klarat av när man har hade inkomst eller något man kommer kunna klara av framöver. Om det är så att man har ett överskott, det vill säga att man hamnat över normen, anses man ha möjlighet att planera sin tandvård genom avbetalning.
Hon berättar om statens högkostnadsskydd för tandvård. Det består dels av ett tandvårdbidrag på 150 per person och år och sedan finns det en kostnadstrappa för att undvika för stora kostnader.
– Upp till 3000 kronor får man stå för kostnaden själv, kostar det 3-15 000 kronor så står staten för 50 procent och överstiger kostnaden det så står staten för 85 procent av kostanden.
När det gäller legitimation då?
– Samma sak där, man "bör" få hjälp. Men det måste återigen göras en bedömning, hade personen kunnat skaffa ny legitimation under en period det fanns pengar eller kommer det finnas möjlighet för personen att försörja sig själv inom kort?
Men kan det vara så att om man lånar pengar så man hamnar över normen en månad så får man inte hjälp med exempelvis tandvård kommande månad?
– Det kan vara så, ja. Det har nyligen kommit flera kammarrättdomar som säger att all disponibel inkomst från föregående månad ska räknas. Hamnar man då över normen kan det vara svårt att få hjälp.