Om man läser vattenskoterförordningen från 1993 och vad den svenska lagen säger om användning av vattenskoter så innebär det att dessa fordon endast får köras i farled och av länsstyrelsen utpekade områden.
Eftersom Gnesta kommun varken har farled eller sådana utpekade områden så innebär det i praktiken att all vattenskoteråkning i kommunen inte är tillåten.
Men det råder oklarheter om hur denna förordning synkar med EU-lagstiftningen så någon tillsyn bedrivs inte.
Enligt Johanna Bergman, handläggare på länsstyrelsen Sörmland, så har frågan varit uppe i EU-domstolen och ältats i flera år.
– Vi har en lag som gäller som länsstyrelsen tillämpar men vi tillsynar inte. Det är polis och kustbevakning som står för den, säger Johanna Bergman som själv diskuterat frågan med en sjöpolis.
– I Mälaren så fäller de åkare som kör för fort mot rådande hastighetsbegränsningar. Men mer än så sker inte.
Polismyndigheten och Kustbevakningen utför endast tillsyn utifrån allmänna sjöfartsregler.
Det innebär att när en person åker i en sjö där Länsstyrelse ej givit tillstånd för det, så sker ingen påföljd så länge de allmänna sjöfartsreglerna följs.
Definitionen av en farled är även problematisk eftersom hela vattnet i princip är en farled.
Anna Sylveris som svalkar sig vid Klämmingens strandkant kommenterar:
– Det är ju absurt att vi har lagar och regler men som inte följs, säger hon.
– Jag förstår egentligen inte varför en förare inte kan inse att man skapar oljud och buller för både djurliv och människor som befinner sig vid sjön för att vila och njuta.
– Förare borde inse handlingen och konsekvenserna av det. Kanske ljuddämpare vore något? Det används används även mer fossilt bränsle än nödvändigt, säger Anna Sylveris.
Frågan om vattenskoteråkning har varit död under lång tid och lär så förbli ett tag till, tror handläggaren för den statliga myndigheten.
– Kanske inte en prioriterad fråga att lyfta när Sverige brinner och det är valtider, konstaterar Johanna Bergman.