Det var under sina masterstudier som Louise riktade in sig på psykisk ohälsa hos privatpersoner och på arbetsplatser. I dag doktorerar hon i samma ämne och jobbar som arbetsterapeut och rehabkoordinator på Gnesta vårdcentral.
– Korta deadlines och att många har en känsla av att aldrig räcka till, i kombination med sociala medier om hur man ska vara, ökar stressen.
Hennes första studie inkluderade 218 personer i arbetsför ålder som alla upplevde att de inte fick ihop sin vardag och stod inför en arbetsterapeutisk grupp, kallad ReDO.
– Det är ett jätteproblem och det största hotet mot folkhälsan enligt WHO. Jag träffar många som inte får ihop vardagen.
Under Louises research har hon sett att till exempel friskvårdsbidrag, friskvårdtimme och lunchyoga har haft en relativt liten effekt på de anställdas psykiska välmående.
– Forskning har visat att få använder sig av insatserna. Det vi också har sett är att arbetsgivare inte längre bara kan fokusera på arbetet. Vi måste titta mer på nya sätt som inkluderar de hemrelaterade kraven. Vi kan inte bara stänga av när vi kommer hem.
I artikeln har hon undersökt vilka de främsta riskfaktorerna är för att utveckla stressrelaterad ohälsa. Detta har hon gjort utifrån kön, om man har barn eller inte, utbildningsnivå, födelseland och civilstånd. Samt hur balansen har sett ut mellan måsten och nöjen, vila och aktiviteter samt vilka värden man upplever i sina aktiviteter.
Resultatet indikerar att en låg upplevelse av balans i vardagen, följt av få aktiviteter med sociosymboliska värden, är de främsta riskfaktorerna, och inte kön som många tidigare belyst.
– Sociosymboliska värden tar fasta på känslan av delaktighet i utförandet av en aktivitet, att känna samhörighet. Många har inte kunnat utöva sina sporter, kunnat gå i kyrkan, eller ens vistas på jobbet som kan innehålla dessa värden.
Totalt har 198 kvinnor, 22 män och 4 personer som inte uppgett kön deltagit i studien.
– Det är så det ser ut i sjukskrivningsstatistiken. Men det handlar inte om könet i sig utan vad människor tar på sig för roller både hemma och på jobbet. Man ska ständigt vara tillgänglig.
Vad krävs för att förändra?
– Jag tycker att psykisk ohälsa borde lyftas redan i grundskolan. Sedan behöver vi se över samhället i stort, vilka krav som ställs på arbetsplatser, i vardagen och på sociala medier.